Rosanne Cash – The river & the thread

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

BeFunky_null_1.jpg

Countrymusik beskylls ofta för att vara bakåtsträvande, mansdominerad och tråkig. Det är inga beskyllningar tagna ur luften men på senare år har någonting hänt: mainstreamcountryn har närmat sig popen och kvinnliga artister har visat att country inte behöver vara en manlig angelägenhet.

Jag tror att Dixie Chicks är en anledning till det här, den hyllade kvinnliga trion från Texas blev världsberömda efter albumet Wide open spaces och deras popularitet blev ännu större efter de gjorde en cover på Fleetwood Macs låt Landslide några år senare. Uppmärksamheten minskade knappast efter att de öppet kritiserade George Bush och genom sin frispråkighet och musik som blandar genrer öppnade Dixie Chicks dörrar och visade för den stora massan att kvinnliga artister hör hemma på countryscenen.

Manliga frontfigurer av den amerikanska countryscenen som Kris Kristofferson, Tony Joe White och John Prine är populära och har länge stått i centrum men kvinnliga artister som Lucinda Williams, Gillian Welch och förra årets mest uppmärksammade countryartist Kacey Musgarves får samma respekt och är ett lika självklart inslag på scenen. Kvinnliga artister som vidgar begreppet country och visar att man behöver inte behöver vara man för att kunna spela americana. Att jag nämner just Kristofferson, White och Prine är ingen slump, på Rosanne Cashs senaste skiva The River and the Thread körar dessa countrygiganter i den fenomenala When the masters calls the roll men det märks knappt. Istället riktas all uppmärksamhet mot Cash som gjort en skiva som jag länge tänkt skriva om utan att hitta orden. Albumet känns så enkelt och självklart att mina ord känns överflödiga, trots det så vill jag poängtera den här skivans storhet för det är mainstreamcountrymusik när den är som bäst.

Cash är färgad av en tradition där akustiska gitarrer, avskalade trummor och steelgitarrer är lika självklara som trummaskinen och basen inom hiphop och det är lätt att avfärda The River and the Thread som ännu en countryskiva i mängden. Det finns hundratals skivor som låter som det här men Cash gör det bättre än de flesta och låtmaterialet är så starkt att albumet får all annan musik att blekna. Lyssna på albumets höjdpunkter The long way home och redan nämnda When the masters call the roll, låtar som bygger upp en spänning som är hypnotiserande. The River and the Thread må inte uppfattas som en speciellt modern skiva, men är varken gjord av en manlig artist och är knappast ett tråkigt album. Framtiden ser bra ut för countrymusiken.