Konserter konkurrerar i Uppsala på fredag

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

 Elliphant vs postiljonenImorgon fredag har Uppsalastudenter för ovanlighetens skull två fina konserter att välja mellan. Postiljonen spelar på GH-nations popklubb Legacy. Elliphant spelar på V-Dalas nya klubb Nouvelle.

Postiljonen passar kanske bäst den som gillar svävande chill wave, á la M83. Jag såg dem på Hultsfred i sommar. Galet bra, vill jag lova. Magiskt, mysigt och härligt. När bandet inte spelar bjuds det på både ”tidlös” som ”finsmakande” pop. Dj’s är Marie Sjödin som tidigare spelat på klubb Orange, ”Atombomb” och Erik Hansén.

Elliphant passar å andra sidan den som vill ha fet och tung fest, hesa röster och hip-hop-inspirerade beats. Till detta bjuds deephouse och electro med Binär001, samt indie, soul, 30 håkanlåtar och punk med klubb Nouvelle.

Det är synd att akterna måste konkurrera, när nationerna sällan gör såhär bra bokningar. Men ett beslut måste tas. Jag vet vilken konsert jag föredrar. Vet du?

Mer info om tillställningarna nedan.

Klicka här för att komma till GH-nations event på facebook

Klicka här för att komma till V-Dala nations event på facebook

Cat power, Manhattan, köket

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

KöketCat Powers ”Manhattan” tar dig med på en färd genom Uppsala, ur ett kanske lite ovanlig färdmedel. Tryck gärna på låten nu, för bästa möjliga upplevelse. Far med och dröm dig bort, och glöm inte att se videon sedan. 

Middag med några vänner en mörk höstkväll. En Iphone är kopplad till liten nyproducerad radio i retrodesign. Levande ljus utplacerade på hyllor, bänkar och bord. Några låtar går obemärkt förbi. Så rullar en fantastisk slinga igång. Den hugger tag i lyssnarna från första stund. Kräver uppmärksamhet.

Köket börjar röra sig i en stadig rörelse. Framåt, genom Uppsala stad. Det känns rätt, finns ingen anledning till att göra motstånd. Vi slår oss ned och samtalar, fortsätter att dricka. Far nedför Salagatan. Utanför fönstret ser vi lövträd som drabbats av hösten. Färger skimrar i skenet från gatulamporna. Sedan genom stationen – under viadukten. Cyklister far skrattandes förbi med systempåsar på sina styren. Vi fortsätter, följer Fyrisån högra strand. Alla ställer sig upp för att få se det vackra fallet vid Upplandsmuseet. Köket viker av, över bron med riktning på Universitetshuset. Kullerstensgatorna stör inte – ty vi flyter. In till höger, tar vi oss in i ett vitt hus. Upp för trappen och plötsligt är vi mitt i en fest! Vi hälsar på vänner, skålar genom fönstret och bjuder på cigg. Färden har inga pauser: tar ett varv in i första rummet, genom köket och in i det andra rummet. Korta konversationer, ett tal och ett par kakor hinns med innan vi vinkar farväl.

Köket tar oss mot nya mål. Ned mot stan igen, öven ån in på Dragarbrunnsgatan. Vi möts av rostig sång och doft av öl. Vi hamnar på en kareokebar. Alla skrattar och är glada, lappar med låttitlar lämnas in. Rundor beställs. Fönstren öppnas igen och vi tar plats på scen. Genom rutorna framför vi en mäktig melodi, men tiden är knapp: köket uppehåller sig inte länge. In på pressbyrån, folköl och ostkrokar fyller våra glas och skålar. Två ur sällskapet rymmer genom fönstret: vi andra är förskräckta. Men färden fortsätter! Upp mot Triangeln, in på efterfest och av bara farten försvinner resterande med. Vidare fraktas jag sovandes hem igen, nedför Carolinabacken, stilla, öven ån, stationen, in på Salagatan. Sakta vaggas jag till sömns – köket har tagit mig hem.

Låten är slut.

Bob Dylan – Another Self Portrait: The Bootleg Series Vol 10

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

dylan_.jpg

I slutet av augusti släpper Bob Dylan ännu en gång en ny volym i sin Bootleg Series och detta blir den tionde i ordningen.

The Bootleg Series är album som jag tycker är lika starka som Dylans studioalbum och jag önskar att materialet till dessa Series aldrig tar slut. Volym 5 med titeln Live 1975, The Rolling Thunder Revue är faktiskt en av de första Dylan skivorna jag handlade själv (innan hade jag bara lyssnat på pappas Dylan-skivor) och är en av de Dylan-skivor jag håller högst. Albumet innehåller liveinspelningar ifrån The Rolling Thunder Revue som var en turné som genomfördes med fokus på material från skivan Desire. På turnén medverkade fantastiska musiker som Roger Mcguinn, Joan Baez och T-Bone Burnett och Dylans versioner av låtar som Love minus zero/No Limit, It takes a lot to laugh it takes a train to cry, och The Water Is Wide har aldrig låtit bättre.

En annan av Dylans Bootleg Series -skivor jag vill slå ett slag för är Tell Tale Signs: Rare and Unreleased 1989–2006 som släpptes 2008 och som jag lyssnade på intensivt precis när jag hade flyttat från Stockholm till Uppsala. Som titeln avslöjar innehåller skivan material som Dylan spelade in mellan åren 89–06, några år där Dylan gjorde några av sina bästa album (som Oh Mercy, Time Out Of Mind och Modern Times) och jag blev förvånad över att Dylan valde att utelämna så mycket fantastisk musik från studioalbumen.

Jag flyttade till Uppsala själv och kände mig ensam när jag vandrade lägst Fyrisån med Bob Dylans musik i hörlurarna. Jag kunde dock känna igen mig i Dylans text i den avskalde versionen av Mississipi då han sjunger; ”Walking through the leaves, falling from the trees, feeling like a stranger nobody sees” och på något vis kändes igenkännandet som en trygghet.

Another Self Portrait: The Bootleg Series Vol 10 innehåller 35 tidigare outgivna inspelningar som kom till i början av 70-talet då Dylan gjorde skivorna Nashville Skyline, Self Portrait och New Morning. Tre skivor som utmärker sig mycket i Dylans diksografi (men det är ett en annan historia) som jag är väldigt förtjust i och därför är förväntningarna naturligtvis höga på att få höra de uttag, alternativa versioner och covers som inte kom med på de tre studioalbumen.

Randiga rut

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

randiga rut

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gillar du gammal stämsång från 60- och 70-talet? Kampsånger? Kvinnosånger? Håller du med om att man inte kan försvara rasism? Har du fattat att Sverige absolut inte är jämställt? Tycker du att patriarkatet är skit? Då tror jag att du kan komma att gilla Randiga rut, ett gäng unga tjejer som till och med tycks ha anammat modet från epokerna ifråga.

Jag upptäckte bandet via feminism- och vintagebloggen Enblommigtekopp. In och kika för fler tips och rolig läsning! Randiga rut bildades i samband med Popkollo, ett fantastiskt musikläger för tjejer. Dessa kollon anordnas i ett antal olika städer. Botkyrka ligger nog närmast till hands, om du befinner dig i Uppsala- eller Stockholmsområdet.

Bandet skriver träffande texter om sådant de är besvikna på. Sådant de anser vara skevt och fel i samhället. De sjunger i fina stämmor, tillsammans med enkla gitarrackord. Mer behövs inte, då budskapet är det huvudsakliga. Härligt och uppfriskande! Lyssna på en intervju i P3 med Randiga Rut här.

Lyssna och se ett fint live-framförande nedan!

Patti i Botaniska

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

patti music and arts

Patti Smith spelar i Botaniska trädgården i Uppsala om några timmar. Förband är First aid kit. Inte så otippat. Men trevligt förstås. Jag kan inte låta bli att minnas när hon spelade på Stockholm music & arts förra året. Gloria var nog fetast. Vi ses i gräset utanför området, lyssnandes, stämningsstjälandes.

Litteraternas vårfest

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

På torsdag 9/5, Gotlands nation Uppsala, kommer poeter, skribenter, författare och romanslukare att få dansa till käcka melodier mixade av Populaermusiks Mårten Färlin samt Ville Stjernström. Vi utlovar igenkänningsfaktor av hög grad, men likväl flera suspekta bitar som vi tror att ni också kommer att älska. För att ge några smakprov, så lär man få dansa till allt från Grimestill Daft punk & Pharrell WilliamsSmith westerns och galet banans såsom The Bug & Warrior QueenKlicka för att lyssna.

Klicka på bild för att besöka event. Ska bli förbaskat kul! Ses där!

LITTERATERNAS VÅRFEST

Lissi dancefloor disaster

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Suspekta gula katter går att finna i urbana miljöer. På väggar, skyltar, vattenrännor. De har väl knappast undgått någon som bor i Uppsala- eller Stockholmsomådet. Samma katter dyker upp på Lissi dancefloor disasters omslag. I deras musikvideor, på foton. Långt innan singeln Try började ljuda i P3, syntes katterna. Så börjar länken visa sig och en utmärkt marknadsföringsplan har gett resultat: katterna är Lissi dancefloor disaster.

Nya albumet Waves inleds med storslagen apokalyptisk synth. Känslan av att världen ska gå under håller sig dock borta under stora delar av resterande album. Singing my heart out och man känner sig ängslig men världsvan. Try och man känner sig jävligt i tiden. Trygg. They invite us to TV och man betraktar stilla vattenytan i ån reflektera skeva avbilder av omgivningen. Albumet håller bra tempo rakt igenom och jag tycker att det avslutas milt och behagligt med hoppfulla Boss

Skivan är ett fint inslag på den svenska popscenen. Gillar också att de tematiserar sig tydligt men enkelt. Det känns stilrent, enkelt och stadigt. Det är en snygg profil som de bör jobba vidare med. Albumet är ojämnt på sina håll, men samtidigt har det fortfarande mycket att erbjuda efter flertalet lyssningar.

Klicka på bilden för att lyssna!

LISSI