YAST

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

YAST

Första tanken är semester. Semester som i att befinna sig i ett varmt landskap. Kroppen förmår sig inte göra sig av med den klibbiga hinna, som ovant bärs på huden. Ögonen är täckta av ett par mörka, behagligt anonyma solglasögon. Kroppen är bar så när som på ett par korta shorts och bruna sandaler. En lätt vidöppen skjorta täcker överkroppen de gånger man gör sina små inköp: ett par öl eller en flaska vitt, dricksvatten. Oliver, ost, bröd, tapenade. Romanläsning eller tidningsläsning varvas med att tankspritt eller tanklöst stirra ut i horisonten. På människor: en man med östeuropeiskt utseende som stillastående röker en cigarett i vågorna. Iklädd en tjock halskedja i guld och liksom häftiga solglasögon. En vacker fransk kvinna med mörkt hår som ser sympatisk ut och som har en man som ser mycket välmående ut. Några flickor av fransk börd också dem, vilka byter baddräkter dagarna i ända: de tycks ha försetts med ett oändligt antal baddräkter. En amerikan med keps.

Yast inbjuder till lugn och till ro. De är svenskar som har ett amerikanskt sound. Influenserna är många: lo-fi blandat med shoegaze: Ride, My bloody valentine, Girls, Ariel pink’s haunted graffiti. Men jag vill även påpeka hur nära de ligger Shout out louds bl.a. i låten Stupid, där trummorna plaskar kvickt och frenetiskt, men i låg ton. Trummorna varvas med enkla släpande gitarrtag i varje åttondel. De blandar också in en behaglig Smashing pumpkins-bas och eftersträvar stundtals ett Silversun pickups-tempo. Sedan plockar de blommor som Belle and sebastian. Gillas fan skarpt. Ljudbilden ger en känsla av att de inte försöker så jävla mycket: att de lutat sig tillbaka i den sparsamma ambitionen att bara ha det gött. Så låter det så svävande, behagligt galet bra. 

Yast är det bästa jag hört på den svenska musikscenen på länge. De är unika i den svenska kontexten och de är efterlängtade. Soundet känns exotiskt och knappast som att det kommer från Sandviken.  Adrian recordings, som bl.a. står bakom The bear quartet och MF/MB/, känns väldigt tillförlitliga.

Ge mig vår till det här, snälla.