Så låter Vatikanen

Tweet about this on TwitterShare on Facebook


Vatikanen omslagMusikprojektet Vatikanen började med två hälsingemusikers mättnad på smal och svår musik. Ett mejl till en lärare i Kina inledde en tvåårig process som skulle mynna ut i en EP med fyra spår popmusik.

För ett, kanske två år sedan, satt violinisten Samuel Bergström i ett rött hus med blå knutar i Hedsta som ligger i norra Hälsingland. Hedsta är en by med ett antal gårdar, en fin nedlagd skola och ett numera sällan använt Folketshus – där möjligheten dock finns, att spela pingis på tisdagar mellan 18–21. Byn är omgiven av barrskog, sjöar och vattendrag. De flesta som besöker byn, gör det genom att i ett par minuter befinna sig inom dess gränser, på genomfart utefter landsvägen. Kanske från centralorten Ljusdal, på väg till Ramsjö, eller rent av Ånge. Kanske körandes en lastbil med virke.

Violinosten Samuel Bergström satt i det röda huset med blå knutar, som för övrigt tillhör en man som kallas för Kivi och sambon Frida. Inget vet varför han kallas för Kivi, men han och Frida har två barn, höns, får och ibland kalkoner och grisar. Violinisten Samuel Bergström satt där, kanske med ett glas rött vin i handen. Eller om det var ett glas öl. Han sa:

– Jag gör pop numera. Med Lars och Daniel. Vi låter som Coldplay ungefär.

Det var ganska oväntat att Samuel Bergström, violinisten, berättade att han gör pop. Tillsammans med läraren Lars Landgren, som lärt ut engelska språket i Kina och Kazakstan. Och Daniel Granberg som jobbar som producent och ljudtekniker och vars bror startade rockbandet Hellsingland Underground.

Vatikanen, kom popbandet att heta.

De gjorde hur som helst – och gör fortfarande – pop tillsammans, men det är inte alltid lätt att få ihop det. Daniel Granberg frilansar och har en dotter. Samuel Bergström ger fiolkurser, är i det närmaste självförsörjande bonde och har tre barn. Lars Landgren far mellan Ljusdal, där han bor, och Stockholm på helgerna och jobbar heltid som lärare på Stenhamreskolan under veckorna.

– Men vi ses och försöker lågmält bråka oss fram till beslut, oftast genom att Samuel har med sig en lista på idéer, varpå Daniel sågar merparten av dem och jag kallas in som domare, säger Lars Landgren, som berättar vidare hur allt började:

– Idén om att göra popmusik kom till eftersom Daniel och Samuel var trötta på att göra smal musik. De hörde av sig när jag bodde i Kina och bad mig skriva några texter.

Ambitionen var att komma undan det svåra och smala.

– Vi ville göra något som kändes kul och som också lät bra, men som samtidigt inte känns gjort. Något som inte går in i någon tydlig genre, säger Lars Landgren.

Vatikanens första EP kom ut på Spotify den 4 maj och har samma titel som huvudspåret: ”Sundown”. Samuel Bergström refererade till Coldplay, som inte på något sätt är smalt, men som låter bra och inte heller kändes särskilt gjort när de dök upp. Låten ”Sundown” känns ganska Coldplay. Inte minst pianoslingorna som liksom söker sig mot himlen.

Men de vemodiga stämmorna på spår två, ”Old Red Light”, påminner kanske mer om Midlake och bandets berättande folk-förnimmelse. Vatikanen kanske inte går under någon given genre, förutom då pop, men det är omöjligt att komma undan referenser,

Lyssna på Vatikanens EP Sundown på Spotify.

Maria Sveland i P1 sommar

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

mariasveland

Lyssnade igår på Maria Svelands sommarprat. Det var fantastiskt. Hon trycker verkligen på rätt knappar, när det kommer till att kämpa för humanism och feminism. Man känner igen sig, även om man själva inte blir utsatt för riktigt samma grova motstånd som hon har gjort. Dvs i form av brutalt näthat och otäcka mordhot.

Men motståndet är oavsett form ständigt närvarande. Och det är verkligen svårt för människor när man rotar i sådant, som de vet att de själva är en så stor del av. Då försöker man, som de uppfattar det, försöka lägga sig i och ändra deras liv. Det är svårt för dessa människor att inse hur viktigt det är att ifrågasätta också sådant som känns så grundläggande. Det är svårt för de att inse att det inte bara är de själva, utan snarare främst andra, vars vardag påverkas mer negativt, som behöver dessa förändringar. Dessutom tror jag att det är de som reagerar som starkast på ifrågasättande, som behöver det som mest.

Men hur som helst. För en person (jag) som har fått upptäcka de strukturer vi lever i, är det ofta otroligt kämpigt, när det kommer till att synliggöra det hela för människor som ännu inte fått samma insikter. En person som sitter och analyserar och dekonstruerar normer och strukturer uppfattas i många sammanhang som väldigt jobbig. Som t.ex. en gnällfeminist, som Maria uttrycker sig. När hon omtalar de olika epitet, såsom gnällfeminist (utöver nazifeministen och manshatarfeministen osv), som hon kommit att kallas för, ger hon ett hoppingivande och fantastiskt svar, som vi alla som kämpar, bör ta till oss:

”Numera om någon skriver att jag är en gnällfeminist eller en medelklassfeminist så tänker jag med stor tacksamhet på alla gnällfeminister som kämpat före mig för social, politiskt och ekonomisk rättvisa. Om mina gnällfeministiska förmödrar för hundra år sedan nöjt sig med rösträtten och sagt att nu har vi ju fått det vi ville så nu kan vi återgå till handarbetet och sluta gnälla, och istället känna lite tacksamhet över det vi uppnått så hade vi ju inte suttit här idag. Näe, tack gode Gud för kvinnors gnäll. Det är gnällfeminister som får utvecklingen att gå framåt. Låt oss för guds skull aldrig tystna.”

Väl valda ord. Vi måste fortsätta ”gnälla”, fortsätta att kämpa för människors rättigheter. Jag ska sitta där och ifrågasätta mina syskons val av leksaker till sina barn. Fortsätta ifrågasätta termer som: ”pojkar är ju lite bråkigare än tjejer” och klassiska ”det är som det är”. Nej, det är inte som det är. Det är som vi gör. Utifrån föreställningar vi växer upp i (re)producerar vi normer och värderingar som onekligen inte alltid är de rätta.

Jag måste också nämna det otroligt träffande partiet, där hon beskriver hur den klassiska familjeförespråkaren, Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund i själva verket levt i en sorts regnbågsfamilj, storfamilj, där släktingar och vänner hjälpts åt med att ta hand om alla barn. Detta då han själv bott inne i stan samtidigt som hans familj befunnit sig i Smålandsskogarna. Fantastiskt!

Nedan kommer lite länkar till hennes sommarprat som alla bör lyssna på, samt hennes låtlista på Spotify. Innehåller bl.a. M.I.A., Martha Wainwright, Major lazers magiska Get free och en massa annat härligt.

Sommar med Maria Sveland

Musiken i Sommar med Maria Sveland

Populaermusik intar Hultsfred

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Din tältgranne ställer sig långsamt upp, som i trans. Blicken är riktad mot skyn. Det som sedan följer är otäckt. En efter en ställer sig hela campingen upp. Alla tystnar. Varenda blick är fäst vid samma punkt. Du känner snart för att följa dina alldeles naturliga impulser. Vad är det alla ser på? Undrar du. Du vill också se, men känner ett obehag. Det är något som inte stämmer. Du frågar din vän, vad det är som pågår, vänder dig om. Men det är för sent. Hen står där, som alla andra. Blicken är stadig. Och hen ser samtidigt lycklig ut. Nöjd. Men du känner dig ensam, utelämnad. Och upplever samtidigt en otrolig nyfikenhet. Avund.

Inget kan stoppa det; du vänder dig om och tittar.

POPULAERMUSIK INTAR HULTSFRED

Det du känner är lycka. Epifani, ett glädjerus. Det är bländande, skönt och det känns som att du alltid har väntat på det, utan att ens veta om det. Du tänker: låt det aldrig ta slut.

Det kommer aldrig att ta slut.

Se med fördel följande akter på Hultsfredsfestivalen 2013:

Kurt Vile // Shout Out Louds // YAST // Band of Horses // Lune // Portishead // Phoenix // Mew // The Flaming Lips // MF/MB/ // Kings Of Convenience // This Is Head // My Bloody Valentine // Arctic Monkeys // Amason // Hästpojken

Klicka på respektive titel för att lyssna på Spotify. Öppna ölen. Sätt ner tältpinnarna. Var spontan. Berusa dig.

Hultsfred – Nostalgi och blandband

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Populaermusik kommer att besöka Hultsfred 2013. Jag (Mårten) och Jonathan kommer att ramla omkring bland konserter, tält, kladd, svett och unga människor. Flytten av festivalen är både märklig, sorglig och genialisk. Trist för orten osv osv, men naturligtvis ett ekonomiskt bra drag. Av praktiska skäl är jag hur som helst glad över att den numera ligger så nära. Särskilt som året bokningar är väldigt fina.

Jag vill hylla 8 år gamla festivalminnen i form av ett foto som togs på Hultsfred. Bilden är inte bra. Men det är den enda jag har från när jag för första gången jag ser Mew på den där lilla dansbanan. Jag tyckte länge att konserten var det bästa jag någonsin upplevt. Kan garantera att jag satt med pannan i handen under många cigaretters tid efter den.

hultsfred mew

Och jag vill skapa stämning inför årets tillställning med en Spotifylista. Den är gjord som ett blandband eller en blandskiva. Dvs gjord för att lyssna på från början till slut. På jävligt, ja vad ska man säga, helt vanligt manér, heter den också ”Populaermusik – Blandband Hultsfred 2013.” Har väl ingen särskild ambition med ordningen annat än att skapa skön känsla. Den består endast av musik som kan upplevas live på festivalen. Även om jag vill att den ska vara festvänlig så har jag inte bangat på de mer melankoliska bitarna. För att dom är bra och för att dom bör höras inför respektive konserter. Klicka här så hittar du till listan!

Jag vill slutligen passa på att nämna att sidan för spellistor har fått ett nytt utseende och upplägg. Listan som jag bara följde upp under en kortare tid har lagts ner. Nu ligger där kompletta årsbästalistor från 2011 och 2012, samt denna nya Hultsfredslista. Jag ämnar lägga upp fler sådana med tiden! Kolla in nya sidan här!

Spinvis – Kom terug

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Mannen bakom Spinvis, holländaren, har några år på nacken. 53 närmare bestämt. Han gör väldigt intressant elektronisk (ibland), drömsk musik. Och som beskrivningen på Spotify låter berätta: ”as cut up mini film stories disguised as pop songs.” Definitionen är träffande, i varje fall om man lyssnar på låten Kom terug. Fy fan vad fin den är. I den härliga höstsolen kan vi ta helg med denna låt i öronen. Klicka på den fina bilden.