Hultsfred 2013 – Mew (var tog magin vägen?)

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

frenger

Regnet föll hårt. Vi var nyanlända. Huvor och regnjackor. Några snabba öl innan kalaset började. Ciggen slocknar i kontakt med stora droppar. På håll hör vi att den första konserten på största scenen börjar. Om det var Special eller Apocalopso vi noterade där i början. Kanske. Hur som helst så lunkade vi dit. Vi och några andra tappra så att säga. Felen börjar redan här. Man hör på håll att herr Bjerres röst brister- som den alltid gör. Och det har jag länge accepterat, det är väl okej. Hans röst håller inte för deras låtar live. Magin skapas på annat sätt, har jag alltid tänkt. Men regn. Och dessutom en värdelös tid för ett band som oftast lever mycket på ljussättning och fantasifulla bakgrundsvideos. Nu: ingetdera. I övrigt så är ju bandet trist. Väldigt stela och stillastående lunkar de omkring i extremt fula byxor med fickor strax ovanför knäna, mjuka scarfs eller någon slags mysig hårdrocks-stil. Och en klick gul regnjacka som drog upp stämningen lite.

Så deras setlist. Tre låtar från den skivan. Tre låtar från den skivan. Sen tre låtar från den skivan. Och så avslutar vi med Comforting sounds som vi gör exakt varenda konsert. Och just ja, vi spelar typ inga låtar från senaste skivan. Om dem nu väljer att blicka bakåt- gör det med stil. Spela för fan Behind the drapes eller Eight flew over, One was destroyed. Men något positivt kanske. Att få höra 156 är alltid underbart. Och Am i Wry? No naturligtvis. Men nä, det här var väldigt ogenomtänkt och tråkigt och platt. Och inte hjälpte det detta band, som faktiskt helt enkelt är på väg utför, att spela dagtid på en alldeles för stor scen. Vem lyssnar på dem idag? Väldigt luddigt. De var magiska för mig en gång i tiden, och jag kan än idag tänka att Frengers är en av de viktigaste plattorna i mitt liv. Men alltså, det här går inte. Det är nog slut nu.