Jacuzzi Boys – Jacuzzi Boys

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

JB

Sommaren är över, de solblekta jeansshortsen byts ut mot den där höstjackan du glömde fanns och du funderar över ifall detta blir hösten då alla problem löser sig. Sommaren är definitivt inte över för Jacuzzi Boys och de släpper idag skivan som åtminstone löser alla mina problem!

Self titled-skivan Jacuzzi Boys släpps idag via Hardly Art och är deras tredje full-lenght album. Hardly Art skriver att ”Jacuzzi Boys are going grand, building limestone monuments to those that boogied before them, while writing hypnotic ear worms by the light of a cigarette.” Stora ord, men fan, man känner att de grävt sig djupare ner i funkiga riff, boogie woogie och ljudeffekter (läs pedaler). ”Gone is the swamp-thing snarl. In its place, the indestructible cool of the casino slot-jockey with nothing to lose.” Något som kanske är mest framstående i låtar som, tidigare nämnd, Double Vision och nya superdistade  Hotline, där bandets hund Taco är med i kören. Skivan har en jämnare kvalitetsnivå än tidigare plattor, det är mindre avstånd mellan topparna och dalarna, Jacuzzi Boys visar att de blir duktigare på packa ihop slutprodukter. Efter ett par låtar in känns det  som att man börjar bli smått salongsberusad, låtarna bygger sakta men säkert upp en härlig dimma där allt känns ok. Den aggressivitet och råhet som jag förut tyckte låg och lurade tenderar till att försvinna längre ut i periferin, de har blivit lite snällare men mycket gassigare, på gott och ont. Jag saknar punkigheten i Smells Dead från No Seasons och kaxigheten från Planet Of the Dreamers från samma platta. Detta säger inte att plattan är sämre än de tidigare, utan visar på en variation.

Tyngsta korten på Jacuzzi Boys är: Guillotine (dont fall down on me, no), grymt sköna mellanpartier och underbart gung i verserna, tung som fan helt enkelt. Rubble, första tre sekunderna skriker av skitig rock, inget mer behövs. Double Vision kan ändå vara låten jag fastnat mest för, den är bara så jävla cool. Satan alltså. Helvete. Så ta dig i kragen och lyssna på Jacuzzi Boys nya alster, Jacuzzi Boys: http://open.spotify.com/album/4xN6xER6LC9J8MmOj24px5

För er stackare som aldrig lyssnat på Jacuzzi Boys, eller som har lyssnat och behöver råd så tycker jag att ni tar mig i handen och låter mig guida er: The Hitchhikers Guide to Jacuzzi Boys!

Jacuzzi boys sparkar dig rakt ut i sommarberusningen

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

jacuzzi-boys

“Jacuzzi Boys are like the Empire State Building and I’m kind of like a large ape that’s crawling all over them.” – King Khan.

Jacuzzi Boys, Miami, Florida. Trion bestående av Gabriel (sång, gitarr), Diego (trummor) och Danny (bas) skickar dig rakt ut i rymden med deras 60-tals inspirerade lo-fi psykedeliska garagerocksound. Det känns som att låtarna kommer direkt från dina febriga sommardrömmar. Sedan grundandet 2007 har bandet blivit hyllade av Iggy Pop, gjort splits med artister som King Khan och Nobunny samt turnerat USA och Europa. 2009 släpptes debutskivan No Seasons, en kritikerhyllad skiva som fullt ut exponerade oss för Jacuzzi Boys flumuniversum fyllt av voodooreferenser och gassiga Floridariff.

Jacuzzi Boys styrka tycker jag mig finna i dess simplicitet. Mycket av vad dagens rockscen har att erbjuda är så jävla överproducerad. Man behöver nödvändigtvis inte 30 spår av effekter för att tilltala en publik. Det räcker med en koncis och minimal ljudmatta där texterna och sången gifter sig väl med musiken, något Jacuzzi Boys lyckas kolossalt bra med. Med låtar som Planet Of the Dreamers, Glazin’ och Island Ave i repertoaren går fan ingen säker. Musiken dansar rakt in i själen som att det vore en våt folkparksfredag.

Way Out West, 11:e augusti 2011, Göteborg. Efter några sekunder hörde jag mig själv nynna på Smells Dead, från debutalbumet No Seasons. Febrigt börjar jag titta mig omkring som en sjuk hund, ljudet kom därbortifrån mumlade jag för mig själv och började sukta. Vi planerade att lämna festivalområdet för att bege oss mot systembolaget, vi skulle möta upp med Mårten och sänka några kalla på andra sidan staketen. Jag börjar avlägsna mig från gruppen, skriker ”Det är ju för fan Jacuzzi Boys, köp sju öl åt mig så ses vi utanför!”. Jacuzzi Boys var stand-ins för King Krule, och tacka fan för det, vem i helvete vill lyssna på King Krule? Klockan var 14.00 och solen var hänsynslös. Som en hägring i öst såg jag till min febrila lycka hur Gabriel, Miamis svar på Jesus i jeansrustning, stod på scen Azalea och visade Göteborg hur bra musik ska låta. Jag kunde utan problem ta mig längst fram där jag gång på gång bländades av solstrålarna som berusat reflekterades i Dannys bas, de sken genom röken från rökmaskinen och likt Han Solo sköt den kråmade basen ur sig regnbågens alla färger. This next song is about baseball. Gabriel brann under spelningen, ersatte texter med gutturala läten och dansade spastiskt omkring, hans långa hår svajade som ett draperi kring allt som är Jacuzzi Boys.

Bandet var häromsistens omnämnda i The Rolling Stones Magazine och JUKE Magazine tillsammans med legenden Iggy Pop där han hyllade grabbarna med sitt seal of approval, något som också nyligen skänkts Peaces och Iceage. I samma veva släppte de singeln Double Vision. En riktigt skön låt med härliga vibbar som sparkar dig rakt in i sommarberusningen. Det är första smakprovet från kommande skivan som kommer utlösas 10’e september (i år).

Så knäpp en öl, sätt dig på balkongen och lyssna på världens coolaste band så hörs vi 10’e september.