Warpaint

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

warpaint2För tre år sedan dök Warpaint upp från Los Angeles bilvänliga kvarter. Debutalbumet pendlar effektfullt. En hård första halva, med stor bas-fest, möts av en mer finstämd andra. Nu har de släppt ny singel, som följs upp av deras andra album i januari.

En enslig basgång, som kunde ha varit The XX’s, inleder deras debutalbum ”The Fool”. Lyssnaren omsluts genast av ett lent mörker. Nästa basgång kunde lika gärna ha titulerats de gamla kristna grunge-fjantarna Creed. Men Warpaint visar gubbarna hur man använder basgången ifråga smartare. I den tredje basgången, ”Undertow”,  växer storheten. Men det är först i samband med ”Bees” den verkliga ondskan tar över ögonens hinnor. Pannan borras ner i trottoaren. Du känner dig cool. Men ”Shadows” är skivans kanske snyggaste spår. Andra halvan är något sömnig, men istället väldigt fin.

Albumet pendlar mellan att vara häftigt till att vara vackert. Motpolerna genomsyras av stilfullt mörker. Och beskrivningen kan dessutom tillämpas på nya singeln ”Love is to die”, där de nog har vässat ljudbilden ytterligare.

Lyssna på Spotify här, eller youtube nedan. Nya albumet dyker upp i januari.

http://www.youtube.com/watch?v=OnuFYYJHaY0

Au revoir Simone – Move in spectrums

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Au-Revoir-SimoneBrooklyn-konstellationen Au revoir Simone är tillbaka med nytt album. Ett band som ständigt återkommer i mörker, sommarljus, vid glatt som ledsamt lynne. För er som inte känner till dem kan det vara behjälpligt att få en historisk presentation. Med hjälp av text och spellista presenteras The hitchhiker’s guide to AU REVOIR SIMONE.

Låt oss inleda med skivan ”The bird of music” (2007). Härliga ”The lucky one” byggs mysigt upp och avslutas med poppiga körer. ”Sad song” följer vemodigt efter och lyfter lyssnaren in i albumet. ”Dark falls” luftar, lättar. Ljudbilden bli aldrig stor, utan de håller den kvar i enkel och gullig produktion. Underbar platta.

I ”Still night, Still night” (2009) är ljudbilden tätare med mindre diskant. ”Another likely story” inleder och det är ett växande ljuvligt verk. Den tuggar och tuggar och du vill aldrig att den ska ta slut. Detsamma med efterföljande ”Shadows” och i princip hela detta jämna album.

Remixskivan ”Night light” (2010) kompletterar fint det äldre materialet. Artister som Neon indian, Jens Lekman och Pacific! har remixat. Men Clock operas version av ”Tell me” är nog en av de främsta.

Låt oss komma till nutiden. Nya skivan ”Move in spectrums” (2013) släpptes nyligen. Låten ”The lead is galloping” är en typisk sådan att åter börja älska musik till, ifall man glömt att göra det.  Det är inte lika lekfullt sound längre. Kanske lite mer mörker. Mer urbant, tungt. Men den fina, gladmelankoliska finns kvar i bl.a. ”Crazy”, som ger lite Best coast-vibbar.

Så ta dig an härliga Au revior Simone, som ny eller gammal lyssnare. Sparka höstlöv och strosa till det gamla mysiga soundet eller möt mörkret på dess hemmaplan med det nya djupare.

The hitchhiker’s guide to AU REVOIR SIMONE