Randiga rut

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

randiga rut

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gillar du gammal stämsång från 60- och 70-talet? Kampsånger? Kvinnosånger? Håller du med om att man inte kan försvara rasism? Har du fattat att Sverige absolut inte är jämställt? Tycker du att patriarkatet är skit? Då tror jag att du kan komma att gilla Randiga rut, ett gäng unga tjejer som till och med tycks ha anammat modet från epokerna ifråga.

Jag upptäckte bandet via feminism- och vintagebloggen Enblommigtekopp. In och kika för fler tips och rolig läsning! Randiga rut bildades i samband med Popkollo, ett fantastiskt musikläger för tjejer. Dessa kollon anordnas i ett antal olika städer. Botkyrka ligger nog närmast till hands, om du befinner dig i Uppsala- eller Stockholmsområdet.

Bandet skriver träffande texter om sådant de är besvikna på. Sådant de anser vara skevt och fel i samhället. De sjunger i fina stämmor, tillsammans med enkla gitarrackord. Mer behövs inte, då budskapet är det huvudsakliga. Härligt och uppfriskande! Lyssna på en intervju i P3 med Randiga Rut här.

Lyssna och se ett fint live-framförande nedan!

Lissi dancefloor disaster

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Suspekta gula katter går att finna i urbana miljöer. På väggar, skyltar, vattenrännor. De har väl knappast undgått någon som bor i Uppsala- eller Stockholmsomådet. Samma katter dyker upp på Lissi dancefloor disasters omslag. I deras musikvideor, på foton. Långt innan singeln Try började ljuda i P3, syntes katterna. Så börjar länken visa sig och en utmärkt marknadsföringsplan har gett resultat: katterna är Lissi dancefloor disaster.

Nya albumet Waves inleds med storslagen apokalyptisk synth. Känslan av att världen ska gå under håller sig dock borta under stora delar av resterande album. Singing my heart out och man känner sig ängslig men världsvan. Try och man känner sig jävligt i tiden. Trygg. They invite us to TV och man betraktar stilla vattenytan i ån reflektera skeva avbilder av omgivningen. Albumet håller bra tempo rakt igenom och jag tycker att det avslutas milt och behagligt med hoppfulla Boss

Skivan är ett fint inslag på den svenska popscenen. Gillar också att de tematiserar sig tydligt men enkelt. Det känns stilrent, enkelt och stadigt. Det är en snygg profil som de bör jobba vidare med. Albumet är ojämnt på sina håll, men samtidigt har det fortfarande mycket att erbjuda efter flertalet lyssningar.

Klicka på bilden för att lyssna!

LISSI

Naimamelodin

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Anna Järvinen sade häromdagen i P3 att ”det händer någonting med saker man ser när man hör den här låten. Som om att allt utanför fönstret är regisserat, och att allt är som det ska vara.” Slående tyckte jag. Låten hon talade om var ett stycke Bach, som förvisso var vackert. Men jag fastnade mer för Hans Appelqvists härliga bit Naimamelodin, som hon också spelade. Klicka här för att lyssna.