Cat power, Manhattan, köket

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

KöketCat Powers ”Manhattan” tar dig med på en färd genom Uppsala, ur ett kanske lite ovanlig färdmedel. Tryck gärna på låten nu, för bästa möjliga upplevelse. Far med och dröm dig bort, och glöm inte att se videon sedan. 

Middag med några vänner en mörk höstkväll. En Iphone är kopplad till liten nyproducerad radio i retrodesign. Levande ljus utplacerade på hyllor, bänkar och bord. Några låtar går obemärkt förbi. Så rullar en fantastisk slinga igång. Den hugger tag i lyssnarna från första stund. Kräver uppmärksamhet.

Köket börjar röra sig i en stadig rörelse. Framåt, genom Uppsala stad. Det känns rätt, finns ingen anledning till att göra motstånd. Vi slår oss ned och samtalar, fortsätter att dricka. Far nedför Salagatan. Utanför fönstret ser vi lövträd som drabbats av hösten. Färger skimrar i skenet från gatulamporna. Sedan genom stationen – under viadukten. Cyklister far skrattandes förbi med systempåsar på sina styren. Vi fortsätter, följer Fyrisån högra strand. Alla ställer sig upp för att få se det vackra fallet vid Upplandsmuseet. Köket viker av, över bron med riktning på Universitetshuset. Kullerstensgatorna stör inte – ty vi flyter. In till höger, tar vi oss in i ett vitt hus. Upp för trappen och plötsligt är vi mitt i en fest! Vi hälsar på vänner, skålar genom fönstret och bjuder på cigg. Färden har inga pauser: tar ett varv in i första rummet, genom köket och in i det andra rummet. Korta konversationer, ett tal och ett par kakor hinns med innan vi vinkar farväl.

Köket tar oss mot nya mål. Ned mot stan igen, öven ån in på Dragarbrunnsgatan. Vi möts av rostig sång och doft av öl. Vi hamnar på en kareokebar. Alla skrattar och är glada, lappar med låttitlar lämnas in. Rundor beställs. Fönstren öppnas igen och vi tar plats på scen. Genom rutorna framför vi en mäktig melodi, men tiden är knapp: köket uppehåller sig inte länge. In på pressbyrån, folköl och ostkrokar fyller våra glas och skålar. Två ur sällskapet rymmer genom fönstret: vi andra är förskräckta. Men färden fortsätter! Upp mot Triangeln, in på efterfest och av bara farten försvinner resterande med. Vidare fraktas jag sovandes hem igen, nedför Carolinabacken, stilla, öven ån, stationen, in på Salagatan. Sakta vaggas jag till sömns – köket har tagit mig hem.

Låten är slut.