M.I.A.-fingret vs. sexiga bakgrundsdansare

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

mia-middle-finger-super-bowlNär M.I.A. uppträdde i pausen på Super Bowl i USA, sa hon ”I don’t give a shit” (about Super bowl, kanske?) och pekade finger rätt in i kameran.

Många stackars Amerikaner blev såklart upprörda, och det har gått så långt att hon även blivit stämd av NFL på ca 10 miljoner kronor för det hela.

Samtidigt uppträdde Madonna. Hon hade flertalet kvinnliga, väldigt unga och utmanande, sexuella exponerade dansare, iklädda cheerleader-kläder.

M.I.A. släppte nyligen en video, där hon ifrågasätter NFL’s agerande samt amerikaners upprörda röster. Varför är det okej att unga tjejer exponeras sexuellt i samband med ett av världens största TV-event, när det inte är okej för mig att illustrera kvinnlig frigörelse?

Citat DN:

”Vad är då mest provocerande för familje-tv i USA, undrar M.I.A., mitt finger, eller dessa utmanande hejaklacksledare, samtliga under 16 år?

– De vill att jag ska gå ned på knä för dem och be om förlåtelse, så att de kan slå till mig på handen och ungefär säga att det är helt okej om jag vill bli sexuellt exponerad som kvinna, men inte att jag illustrerar kvinnlig frigörelse genom punk-rock, säger hon om NFL.”

Nedan kan du se videon

Heja M.I.A.!

Maria Sveland i P1 sommar

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

mariasveland

Lyssnade igår på Maria Svelands sommarprat. Det var fantastiskt. Hon trycker verkligen på rätt knappar, när det kommer till att kämpa för humanism och feminism. Man känner igen sig, även om man själva inte blir utsatt för riktigt samma grova motstånd som hon har gjort. Dvs i form av brutalt näthat och otäcka mordhot.

Men motståndet är oavsett form ständigt närvarande. Och det är verkligen svårt för människor när man rotar i sådant, som de vet att de själva är en så stor del av. Då försöker man, som de uppfattar det, försöka lägga sig i och ändra deras liv. Det är svårt för dessa människor att inse hur viktigt det är att ifrågasätta också sådant som känns så grundläggande. Det är svårt för de att inse att det inte bara är de själva, utan snarare främst andra, vars vardag påverkas mer negativt, som behöver dessa förändringar. Dessutom tror jag att det är de som reagerar som starkast på ifrågasättande, som behöver det som mest.

Men hur som helst. För en person (jag) som har fått upptäcka de strukturer vi lever i, är det ofta otroligt kämpigt, när det kommer till att synliggöra det hela för människor som ännu inte fått samma insikter. En person som sitter och analyserar och dekonstruerar normer och strukturer uppfattas i många sammanhang som väldigt jobbig. Som t.ex. en gnällfeminist, som Maria uttrycker sig. När hon omtalar de olika epitet, såsom gnällfeminist (utöver nazifeministen och manshatarfeministen osv), som hon kommit att kallas för, ger hon ett hoppingivande och fantastiskt svar, som vi alla som kämpar, bör ta till oss:

”Numera om någon skriver att jag är en gnällfeminist eller en medelklassfeminist så tänker jag med stor tacksamhet på alla gnällfeminister som kämpat före mig för social, politiskt och ekonomisk rättvisa. Om mina gnällfeministiska förmödrar för hundra år sedan nöjt sig med rösträtten och sagt att nu har vi ju fått det vi ville så nu kan vi återgå till handarbetet och sluta gnälla, och istället känna lite tacksamhet över det vi uppnått så hade vi ju inte suttit här idag. Näe, tack gode Gud för kvinnors gnäll. Det är gnällfeminister som får utvecklingen att gå framåt. Låt oss för guds skull aldrig tystna.”

Väl valda ord. Vi måste fortsätta ”gnälla”, fortsätta att kämpa för människors rättigheter. Jag ska sitta där och ifrågasätta mina syskons val av leksaker till sina barn. Fortsätta ifrågasätta termer som: ”pojkar är ju lite bråkigare än tjejer” och klassiska ”det är som det är”. Nej, det är inte som det är. Det är som vi gör. Utifrån föreställningar vi växer upp i (re)producerar vi normer och värderingar som onekligen inte alltid är de rätta.

Jag måste också nämna det otroligt träffande partiet, där hon beskriver hur den klassiska familjeförespråkaren, Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund i själva verket levt i en sorts regnbågsfamilj, storfamilj, där släktingar och vänner hjälpts åt med att ta hand om alla barn. Detta då han själv bott inne i stan samtidigt som hans familj befunnit sig i Smålandsskogarna. Fantastiskt!

Nedan kommer lite länkar till hennes sommarprat som alla bör lyssna på, samt hennes låtlista på Spotify. Innehåller bl.a. M.I.A., Martha Wainwright, Major lazers magiska Get free och en massa annat härligt.

Sommar med Maria Sveland

Musiken i Sommar med Maria Sveland

Grimes feministisk förebild

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Bloggen Hejblekk presenterar i ett av sina senaste inlägg ett antal feministiska förebilder inom musikvärlden. Klicka här för att läsa. M.I.A., Lady Gaga och Grimes är några av de som nämns, pga deras politiska inställning, låttexter eller deras självaste uppenbarelse. 

Grimes motsätter sig t.ex. sexualisering av henne som artist och hon låter bli att inställa sig i kvinnliga föreställningar såsom att raka bort sitt kroppshår. Vilket hon inte heller är sen med att visa upp i samband med olika framträdanden. Om du inte har lyssnat på henne, satan, då har du missat något. Oblivion och Genesis är två av förra årets absolut bästa låtar. Skivan Visions är fantastisk. Lyssna här! Oblivion handlar om att hon ska vara beredd nästa gång hon blir utsatt för ett övergrepp av en man. För ja, hon har berättat att hon har blivit attackerad en natt i mörkret på Vancovers gator. Hon var i flera år rädd för att det skulle ske igen. Låten ska vara ett av hennes sätt att hantera situationen i efterhand. I videon kan man säga att hon bemöter män på deras egna arenor. Där vågar hon befinna sig bland dem. Man kan verkligen se i hennes ögon, att hon är dominant, bland alla hemskt manliga män. Stark. Galet bra!

”See you in the dark night.”