Möte med Lune på Strand

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

LUNE PÅ STRANDNär The XX spelat färdigt på Popaganda tog vi oss till Debaser Hornstull Strand, där Lune höll dj-set.

Givet är att hon och hennes långhårige kompanjon inte kör ett sedvanligt sådant, utan istället bl.a. sjunger låten ”Leave the world behind” live och, precis som på deras konsert på Stockholm music and arts, strör guldglitter över oss som som dansar med deras långa sil/håv. Låten framförs dessutom nästan omärkbart där hon sitter på scenen. Knappt någon har uppmärksammat hennes närvaro och få förstår att någon sjunger live.

Vi tar oss fram för att hälsa och förmedla några välmenande ord, varpå hon i leende tystnad high-fivar oss en efter en. Detta med samma kanske påtända, myströtta blick hon har under sina framträdanden. Resten av deras set spenderar de ute på dansgolvet. De driver omkring, dricker öl och härjar med alla andra. Bra kväll!

Här kommer låten ”Leave the world behind”. I videon lämnar snubbarna i Swedish house mafia klubblivet bakom sig och naturaliserar på obygden. Beklagar bilreklamsgrejen.

Sthlm music & arts – Outro

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Lunekonserte

Stockholm music and arts har varit medioker. Rodriguez backades av ett band som skulle kunna vara vilket band som helst som spelar ruskigt tight arenarock. De körde över hans sound med en bas som skulle fylla hela stadens rum. Han, som å sin sida fick ledas in på scenen och instrueras av elgitarristen mellan varje låt. Det senare är naturligtvis svårt att göra något åt – men det första bara trist och olyckligt och osmakligt. First aid kit är vad det är. Trevligt, folkligt. Susanne Sundför plockade ner sina låtar och höll konserten igenom mycket lågmäld. Helt okej val, vilket dock gör att konserten blir just helt okej – och aldrig riktigt växer. Sångaren i Efterklang drack whiskey och hade proper kostym. Bandet ville i stort vara så väldans balla. Jag kunde bara skaka på huvudet åt deras försök att vara något mellan The national och Sigur ros. Nä, inget vidare. 

Jag vill dock bjuda in er till en av helgens höjdpunkter. Det är nu söndag. Värmen är fortfarande galen. Vi tar oss ned mot scenen för att ta del av sista dagens första konsert. Möts av en liten upphöjning, typ 3×3 m stor, mitt på scenen. Ett virrvarr av färgglada prylar blandas med mikrofoner och gitarrer. Lune (Linnéa Martinsson) tar snart plats på miniscenen, tillsammans med en långhårig man. Deras klädsel är en intressant blandning av en sorts hippiekultur/motocrossuniform/ishockey-jersey. En färgglad energidryck släcker Linnéas törst. Det hela inleds med en stund av yoga eller bedjande under tystnad. Vi ser runt om oss och vi är tillsammans med resterande publik nyfikna frågetecken. Vad kommer att ske?

Snart viks en Macbook pro upp från allt krimskrams och elektroniska beats tuggar igång. Hon sjunger live, sittandes. Hon myser och blickar självsäkert ut över publiken. Han försöker stundom blända henne med glittriga påsar, stundom flyga som en örn runtom på scenen. Han söker allteftersom engagerat upp nya små prylar att leka med. Blåser glitter på henne. Silar glitter på publiken med hjälp av en sil med superlångt skaft. Allt är flummigt och glatt och överraskande. Låtarna framförs snyggt med nyproducerade beats. Vi börjar gå mot konsertens slut. De plockar äntligen upp de instrument vi alla funderat över huruvida de är rekvisita eller om de ska användas: hon en akustisk gitarr – han en basgitarr. Med hjälp av dessa framför de ett antal låtar i lugn mak, bl.a. Leave the world behind you, som de triggar igång på ett mycket tillfredsställande vis helt utan de stråkar osv som låten vanligtvis innehåller.

Tillställningen är slut. Den var fantastisk och vi går alla skrattande, glädjande, därifrån klädda i guldglitter. Tar en öl och reflekterar över den unika konsert vi just varit med om. Så jäkla chill. Vi förälskade oss i deras blickar. Deras höga stämning. Underbart!

Klicka på bilden för att lyssna på härliga Lune. Några ord om en till fin konsert – Cocorosie – kommer inom kort. 

Rodriguez på Music & arts

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Booklet-Orange-Poster-Version.indd

Likt Lune, som presenterades häromdagen, spelar Rodriguez Stockholm music and arts i helgen. Mannen som i solskensberättelsen Searching for sugarman i tiotals år varit enormt populär i Sydafrika, utan att veta om det. Ett hel nation som å andra sidan trodde att han dog redan på 70-talet. 

Roudriguez musik hade ett starkt motstånd i apartheids Sydafrika. Hans vinylskivor censurerades med hjälp av repor, då texterna ansågs olämpliga. Men musiken lyckades ändå överleva i form av insmugglade skivor och kopior. Han blev en stor popikon; alla lyssnade på Rodriguez. Dock var det ingen som visste något om artisten. Han var ett mysterium. Av skivomslagen framgick inte var han kom ifrån. Pga landet isolation var det samtidigt mycket svårt att ta reda på mer. I låttexterna fanns däremot ledtrådar som bl.a. indikerade hans härkomst. När då två fans vill söka reda på vad som hände med deras stora stjärna, inleder de ett stort detektivarbete. Detta leder till att de inte bara får veta vem han var och var han kom ifrån, utan också att han fortfarande lever.

I Detroit, där han bor, är det dock inte många som känner till honom, annat än som en kuf som jobbar på en byggarbetsplats. Att han är en stor popstjärna i Sydafrika, är det ingen som vet, än mindre han själv. I USA uteblev hans påtänkta musikkarriär. Snart beslutas att han ska resa till sin publik, för att spela på plats. Det måste finnas något häpnadsväckande fantastiskt över att få se sin favoritmusiker, som man länge trott varit död, framträda live. Många trodde inte det var sant, ens när han stod där framför dem.

Det är fantastiskt att han får sin efterlängtade upprättelse. Men när Rodriguez tjocka och fula skivbolagsgubbe i dokumentären sitter och påpekar att Bob Dylan är skit i jämförelse med hans artist, blir jag lite trött. Och jag ser nu framför mig hur han cashar in så galet mycket pengar, på nyutgivna vinyler (jag har köpt en, ja) och på konserter (jag ska se honom live, ja) osv. Denna man gjorde mig avigt inställd till det hela, i en biosalong i som i övrigt var i extas. Men å andra sidan, sympatiska Rodriguez vill man ju allt gott. Han har gjort väldigt fina album, men bor ändå i något ruttet kyffe och har knegat hela livet. Man får välja att se det fina i det här. Att han var ett soundtrack till de vita sydafrikanernas kamp mot apartheid. Att han är en död ikon – som lever.

Och nu är han känd över hela världen. Ska hålla två spelningar i Sverige i sommar. På Way out west senare i sommar och nu i helgen på Stockholm music and artsEfter dokumentärens stora framgångar och dess gripande berättelse kommer publiken att vara otroligt tillmötesgående. Stämningen kommer att vara jublande entusiastisk. Jag kommer att välja att glömma skivbolagsgubben och istället drömma om en kamp mot samhällets orättvisor. Om stordåd och osannolika berättelser. Jag kommer att delta i extasen.

____________________

I tillägg vill jag berätta att just när jag skrivit färdigt denna text, begav jag mig in till köket. Där råkade radion AV EN HÄNDELSE vara påslagen. Sommar i P1 hade just inletts och det var AV EN HÄNDELSE Malik Bendjelloul som sommarpratade. Dvs skaparen av dokumentären Searching for sugarman. Om du inte lyssnade, så tycker jag att du bör göra det. Då får du än bättre insikt i vem mannen Rodriguez är. Att han är mer ”audio than video”. Att han ger bort alla pengarna han tjänar i samband med hans plötsliga framgångar, till sina döttrar.

Du får också berättelsen bakom berättelsen. Maliks berättelse om hur skapandet av dokumentären gick till. Hur han snubblade sig fram i många år av framgångar och motgångar. Hur han AV EN HÄNDELSE befann sig i Palms springs vid rätt tillfälle. Hur han AV EN HÄNDELSE föll i en pool, vilket AV EN HÄNDELSE ledde till ett steg till i processen av detta skapande. Ja, han är smått vidskeplig. Dock tycker jag det tillför något till hela grejen. Det blir mysigt mirakulöst och sagolikt. Därför blir jag också så häpen av denna lilla HÄNDELSE, att jag fick för mig att skriva denna text precis i samband med att dokumentärens skapare höll sitt sommarprat. Och att radion råkade vara på, trots att jag inte lyssnade, trots att jag tänkt lyssna på någon annan podcast. Jag känner mig upplyft, eller rent av upplyst, frälst. Vilket mirakel!

Musiken i programmet är ruskigt bra. The Cure, Bob Dylan och naturligtvis massor av Rodriguez. Alla låttitlar börjar dessutom på i.

Klicka här för att lyssna på Spotify 

Klicka här för att lyssna på Mailk i sommar i P1

Lune

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Lune

Linnéa Martinsson (Lune) sysslar med thaiboxning. Har tyvärr samarbetat med Tiesto. Hennes låtar varierar beroende på om du hör dem live, tillsammans med en musikvideo, på radio eller på skiva. Hon har också gjort låten Girls with bangs. Som ingår i albumet Music and sports. Nämnas ska väl också att hon gjort låten Leave the world behind som är med i en bilreklam eller något. Och att Lune betyder måne. 

Titeln är liksom tilltalande platt. Musik och sport. Som ett svar på frågan: vad har du för intressen? Jo, musik och sport. Jag tycker att det på ett bra sätt speglar skivan i stort. Den är bra och behaglig utan omvägar och krångligheter. Begriplig, omgående, fast kaxigt självklar. Tilltalar många. Lyssna först på Girls with bangs nedan, den är ruskigt bra. Ta dig sedan an skivan som också är bra, men som kanske behöver lite mer tid. Låtar som That day och Boys n’ roses, påvisar potentialen.

Inser nu att det här passar utmärkt en söndag som denna! Final i fotbolls-EM. Tyskland-Norge. Lyssna på Lune och se matchen. Music and sports!

Lune spelar dessutom på Stockholm music and arts!

Snart dags för Sthlm Music & arts

Tweet about this on TwitterShare on Facebook
Stockholm music and arts. Klicka på bilden för mer info om festivalen

Stockholm music and arts. Klicka på bilden för mer info om festivalen

Stockholm music and arts är den festival i Sverige som har kanske bäst könsfördelning. 10 av 17 akter är kvinnliga. De har dessutom helt okej mångfald, i form av artister från länder som Syrien, Danmark, Frankrike och Japan. Åtminstone 7 av 17 är annat än vita. Mångfalden kunde dock ha varit än bättre. Varför är detta viktigt? Kanske du frågar dig. Jag anser jämn könsfördelning vara viktigt eftersom i princip alla andra festivaler har överlägset flest manliga artister, samt extrem övervikt av manliga artistbokare. Det senare är den högst troliga orsaken till de skeva programmen. Precis som Jämställd festival pekar på, vilka strävar efter en jämställd festivalscen. Läs mer på deras facebookgrupp här. Och se till att klicka like om du också vill se en jämställd festivalscen. De manliga festivalbokarna är dessutom oftast vita. Varför programmet gärna blir väldigt vitt. När den vita svenska befolkningen ser vita människor i TV-apparaterna, vita politiker och vita människor på musikscenen, skapas ett annorlundaskap. Att vara annorlunda blir då nämligen att vara annat än vit. Och detta är en onekligen skev verklighetsbild. Det är därför viktigt att i sammanhang som detta inte reproducera skevheten ifråga. På denna punkt kunde som sagt Music & arts ha varit snäppet vassare.

Musikmässigt är programmet riktigt kul. Biljetterna sålde väl slut på en sådär två sekunder efter att Prince och Rodriguez (Searching for sugarman) bokats. När då också Regina Spector, M. Alkbergs begravning, Lune och Cocorosie tillkommit känns festivalen onekligen värd ett ordentligt besök.

Brooklyn-syskonen Cocorosie gör ruskigt snygga samplingar, stilblandningar och har bl.a. på flera låtar samarbetat med Antony and the johnsons. De arbetar med rätt svår sång, darrande på läppen. Förvrängande, likt Iamamiwhoami, ibland som Björk eller The Knife. Finstämt och magiskt. Kommer att bli en alldeles särskild konsert tror jag. Munnar kommer stå vidöppna.

Daniel Svenfors spelar musik av Prince på Trädgården

Om du älskar Prince vill jag tipsa om ett evenemang på Trädgården 31’a juli i Stockholm, där min Prince-besatta vän Daniel Svenfors kommer att spela skivor. Han kommer att spela, just det, Prince. Och vem kunde bättre göra det än Daniel? Han är otroligt bevandrad och lär säkert bjuda på allt från de mest självklara bitarna, till svinbra suspekta b-sidor man aldrig förr hört, men tydligen älskar. Ser fram emot detta!

Nedan bjuder jag på en mörk och märklig video med konstnärliga Cocorosie. Lemonade. Ett hem, två personer, olika åldrar. Här ser ni var ni har att vänta. Kommer bli galet häftigt.

Populaermusik intar Hultsfred

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Din tältgranne ställer sig långsamt upp, som i trans. Blicken är riktad mot skyn. Det som sedan följer är otäckt. En efter en ställer sig hela campingen upp. Alla tystnar. Varenda blick är fäst vid samma punkt. Du känner snart för att följa dina alldeles naturliga impulser. Vad är det alla ser på? Undrar du. Du vill också se, men känner ett obehag. Det är något som inte stämmer. Du frågar din vän, vad det är som pågår, vänder dig om. Men det är för sent. Hen står där, som alla andra. Blicken är stadig. Och hen ser samtidigt lycklig ut. Nöjd. Men du känner dig ensam, utelämnad. Och upplever samtidigt en otrolig nyfikenhet. Avund.

Inget kan stoppa det; du vänder dig om och tittar.

POPULAERMUSIK INTAR HULTSFRED

Det du känner är lycka. Epifani, ett glädjerus. Det är bländande, skönt och det känns som att du alltid har väntat på det, utan att ens veta om det. Du tänker: låt det aldrig ta slut.

Det kommer aldrig att ta slut.

Se med fördel följande akter på Hultsfredsfestivalen 2013:

Kurt Vile // Shout Out Louds // YAST // Band of Horses // Lune // Portishead // Phoenix // Mew // The Flaming Lips // MF/MB/ // Kings Of Convenience // This Is Head // My Bloody Valentine // Arctic Monkeys // Amason // Hästpojken

Klicka på respektive titel för att lyssna på Spotify. Öppna ölen. Sätt ner tältpinnarna. Var spontan. Berusa dig.