Cuushe – Butterfly case

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

CuusheJapanska Cuushe släppte nyligen en ny video till senaste skivan”Butterfly case”.

På ett drömskt och mystiskt sätt leds lyssnaren fram genom urbana omgivningar, i Cuushes underliga ljudbild. En blandning av Twin peaks och Lost in translation får definiera känsloupplevelsen som kommer därav.

”Lost my way”

”I dreamt about silence” från samma skiva är dock kanske snäppet bättre.

Ikebana

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

MY BLOODY VALENTINE HULTSFRED

Kevin Shields är en hjälte. Tårar har leta sig nedför mitt kindben, mot örat, för att slutligen slingra sig genom mina polisonger. Detta när jag legat på rygg med Loveless i hörlurarna. Detta likt dropparna som alldeles lent häver sig nedför fönsterrutan på en buss som färdas genom Irlands gröna slätter. En buss som har samma mål, som platsen där bandet bildades: Dublin.

Över de vackra poptonerna ligger ett lager av brus. Noise. Som ett täcke av grå moln över en vacker värld, påpekas ärligt att inget endast är vackert. Det finns en sorts trasig ärlighet som bruset representerar. Det är orsaken till att det gör extra ont. När man lyssnar, och det suger till i magen.

Och när herr Shields sedan bygger små magiska stämningar till filmen Lost in translation, då stannar livet upp. Nej, det uppstiger, rusar! Något av det. När Ikebana spelas, ja då tappar jag orden. Det är fan bland det finaste populärkulturella verk jag upplevt. Musik har sällan haft en så stor inverkan på resultatet av en film, som i fallet ovan.

Hultsfredsfestivalen har bokat My bloody valentine. Och det gläder mig. Med ett efterlängtat väldigt album nyligen släppt, hoppas jag på både våghalsighet och förnuft. Blanda friskt som satan. Men hur som helst- My bloody valentine live- känns som en dröm. Det kommer att vara en dröm.

Klicka på bilden för att lyssna på ett av världens absolut bästa album.

Urban musik

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Kan man säga att det finns urban musik? Människor har format staden och staden formar i sin tur människor, och därigenom även de musikaliska uttryck som människor skapar. Hur låter då det urbana? Vad är urban musik? I filmer som Lost in translation och Drive får man en tolkning. När Bill Murray åker taxi genom den enorma staden Tokyo i inledningen av Lost in translation spelas drömsk och ”ofattbar” musik. Musiken ger en storslagen känsla, som föder frågor, funderingar (i varje fall enligt min subjektiva tolkning). Individer sitter fast i stadens strukturer/system och tvingas in i ett beroende av den. Tunnelbanesystem måste fungera, lampor måste lysa. Individen färdas genom staden och räknar med att det fungerar, det finns där. Stadens rum, individens ensamhet i massan, uttrycks kanske i musiken?

På jakt efter filmen Drives soundtrack hittade jag Servaas Vehmeijers (ja, vem fan är det?) egengjorda spellista som kan sägas vara en slags utökad version av filmens soundtrack. Det är i varje fall en ruskigt bra spellista som naturligtvis innefattar låtar från filmen, men även godbitar från artister såsom Washed out, Class actress, New order, Kraftwerk och Com Truise. Jag tycker att spellistan på ett tydligt sätt återspeglar den urbana ljudbild som jag menar är ett uttryck som kommer sig av stadens rumsbildning och många individers urbana livsstil. Klicka på bilden nedan och lägg till listan och sätt dig i en taxi i Tokyo eller kör en sväng i en snabb bil genom stadens svarta, men ändock upplysta, gator.