Undercover Funk Soldier

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

andyp

Norrköpings svar på Prince, Kaah, gjorde i år en efterlängtad comeback med albumet ”Matcha Din Look”. Efter bejublade spelningar på Mosebacke och Way Out West i somras och Pustervik och Debaser medis nu i höst uppbackad av sitt band Jideblaskos, verkar Sverige återigen vara moget för svängig och lekfull Minneapolis-funk. Men vilka är Jideblaskos? Och framförallt, vem är Kaahs ständige vapendragare Andy P?

Under Kaahs cirka tio år långa avbrott från musikbranschen har bandet Jideblaskos aldrig slutat. Viljan att fortsätta förfina sitt hantverk har varit för stark. Gitarristen  ”Direktör Daion”, Andy P, eller Andy Pfeiler som han egentligen heter, har sedan senaste Kaah-skivan, ”Jideblasko International”, hunnit med att inte bara släppa tre skivor under eget namn varav en tillsammans med Jideblaskos, utan även turnerat och spelat in musik med Sveriges funkgigant Nils Landgren och hans Funk Unit. Han är länken mellan två svenska funkparalleller: Kaahs streetiga och hip hop-influerade Minneapolis-funk och Nils Landgren Funk Units arrangerade och R&B-iga Jazzfunk.
Jag träffar Andy P i hans lägenhet i Midsommarkransen. Man kan direkt ana vad han betraktar som sina musikaliska milstolpar, då ett tiotal album och singlar satts upp för beskådan på några hyllor intill hallen. Kaah’s andra skiva ”Soulrebell”, de två soloskivorna ”Day One” och ”Music And Movement” och Nils Landgren Funk Units ”Funk For Life” är bara några av de alster som givits en hedersplats. Skivan ”Soulrebell” var den första som Andy var med och producerade tillsammans med Kaah, efter att de träffats några år tidigare.

-Vi började jobba som personliga assistenter åt samma snubbe, en rullstolsburen man. Så det var en ren slump att vi träffades egentligen. Han hade precis släppt ”Kaahlender” som han gjorde tillsammans med Christian Falk och jag hade just köpt min första musikdator och börjat göra demos.

I en studio på Drottninggatan som Andy fått tillgång till gratis gjorde han och Kaah låten ”Gör vad du gör”. Samarbetet mellan de två fortgick i ett år tills resultatet blev den första fullängdaren ”Soulrebell”.

-Båda hade ju kneg vid sidan av, så vi försökte tajma det där, vi jobbade ju i princip varje dag. Vi försökte pussla lite, för vi hade olika pass. Vi fick försöka jobba med musiken när det överlappade. Till en början kanske vi hade 80 % arbetstid men i takt med att musikskapandet tog mer tid drog vi ned på arbetstimmarna som assistenter.
-Det var liksom BMG och Peter Swartling som backade ”Soul Rebell”, så det var ett sällsynt bra tillfälle. Det var ju fantastiskt att få möjligheten att få göra en sån grej och bli trodd och dessutom få betalt för det. I dagens klimat jävligt bra betalt.

Som producent och professionell musiker var det här, kring millenieskiftet, som Andy P började. Branschens utveckling och turbulensen kring den under 00-talets första år med nya konsumtionssätt av musik och den så kallade ”skivbolagsdöden” var någonting som han upplevde i realtid. Han är idag ambivalent inställd till vilken era av branschen han föredrar.

-Det var fult att ge ut en skiva på eget bolag då. Det är det som är bra idag, det spelar ingen roll hur du släpper det. Men på den tiden kunde samtidigt majorbolag ha ett intresse av att släppa lite smalare grejer. De gav ut smalare grejer med en viss uppbackning. Idag får du inte det utan måste förlita dig på någon sorts YouTube-hype. Det fanns mer pengar i branschen förut, pengar att bekosta en inspelning även om det inte var ultrakommersiellt liksom.

Under åren 2002-2005 var musikbranschen inte bara i Sverige utan också internationellt i djup kris. När Andy hade jobbat klart med sin första soloskiva ”Day One” fick han uppleva det den hårda vägen när det skivbolag som skulle ge ut albumet, Edel Records, plötsligt var tvungna att lägga ner sin verksamhet i Sverige. När han sedan försökte ta sin musik till andra svenska bolag var det ”tvärkört”. Det var få skivbolag som hade råd att skriva kontrakt med någon och det var många artister som fick sparken.

-Det var förjävligt, skitjobbigt. Det kändes otroligt deprimerande, men jag fick loss rättigheterna till musiken. Men jag fick bara loss hälften av budgeten, vilket gjorde att jag hamnade i en ganska knepig ekonomisk situation just då.

För att lösa det ekonomiska och få råd att till slut ge ut skivan, som släpptes två år senare, vände sig Andy P till tv-branschen för att göra musik till miniserien ”Det Brinner!” Han  kunde ta ledigt i ett halvår och avsluta arbetet på det mörka kapitel av musikkarriären som skivan ”Day One” hade inneburit. 2004 släpptes den på det egna bolaget Daion Recordings.
Som frilansande musiker säger Andy P att han delvis utvecklades av händelsen. Han gör jobb under perioder för att finansiera de egna projekt som betyder någonting på riktigt. Han poängterar ofta att det är livsviktigt i yrket som frilansare att ”mata själen”. Att genomföra spelningar och sälja sin talang till artister som gör musik som man inte själv har en personlig relation till hör frilansyrket till, men det personliga musikskapandet, att få utveckla sin egen musikalitet och spela musik som man har en passion för, är livsviktigt för att hålla spelglädjen uppe. Den insikten nåddes framförallt efter en frilansspelning med Jideblaskosbasisten Thobias Gabrielsson.

-Vi hade gjort ett skittråkigt gig i skärgården någon gång runt 2007. Ett halvår senare fick Thobbe nån sorts jävla ansiktsförlamning, halva ansiktet hade liksom avdomnat av nåt slags stresssymton. Allmänt otillfreds med livet liksom. Någonstans där bestämde vi oss för att nu måste vi fan hitta på någonting. Vad är det som har gjort att vi har tyckt att det har varit ok att vara frilans tidigare? Jo, men vi har alltid haft någonting på sidan: spelat med Kaah, haft funkklubb i två och ett halvt år. Vi har alltid haft nånting som vi gör för kärleken till musik liksom, och nu har vi inte haft det på mer än två år, det var det som var felet.

Arbetet med soloskivan ”Music and Movement” började kort efter den tråkiga skärgårdsspelningen, för att ge utlopp för den egna kreativiteten i en tid då han tackade ja till alltför många jobb. Sedan dess har han varit mer selektiv också i de uppdrag han tagit som frilansmusiker. Han väljer oftare bort någonting som ger bra betalt framför saker som utvecklar det egna hantverket. Sedan 2009 är han fast medlem i Nils Landgren Funk Unit, ett band som kan beskrivas som nästintill en svensk funkinstitution, efter ett år av flitigt vikarierande.

-Jag har nog en av de bästa gigen man kan ha i Sverige med Nisse. Nu har vi inte jättemånga spelningar inbokade just nu, men i alla fall lite då och då. Så jag har ändå varit rätt lyckligt lottad i de uppdragen. I princip allting jag har gjort liksom, som jobb, så att säga, på uppdrag de senaste åren, vid sidan om mina egna grejer, har varit grejer som jag tycker är kul och det är en jävla lyxsituation.

2013 har också arbetet med Kaah tagits upp igen, efter 10 års avbrott från den svenska musikscenen.

-Han ringde upp alla i det gamla gardet i våras. Han hade pillat själv ett tag med inspelningen. Jag kom över och vi ställde in en liten fyra watts förstärkare i vardagsrummet, så satt vi i sovrummet och spelade in. Jag la på gitarrer på skivan då så den här gången har jag inte varit inblandad i produktionen, utan bara spelmässigt liksom. Han ringde som sagt bandet och kollade om vi var tillgängliga, vilket vi var, så då körde vi! Så får vi se, det återstår att se hur mycket det blir.

I början av 2014 väntar en Kina-turné med saxofonisten tillika Funk Unit-medlemmen Magnus Lindgren och i februari släppet av den nya soloskivan ”FutureMan”. Andy P beskriver den som en soulig funkplatta med avtryck från såväl Teddy Pendergrass som Prince och Sly Stone. Med ett leende förklarar han att det inte riktigt är den typ av musik som säljer och hamnar på topplistan men att det finns en stor frihet i det. Man behöver inte tänka i hits och singlar, utan kan fokusera på att göra precis det kreativiteten önskar. Han visar mig några av de färdigmixade spåren och påpekar triumferande att ingen låt på den nya skivan är under fyra minuter.

Precis innan jag ska bege mig från lägenheten berättar han om den andra singeln från skivan, som släpps nu i höst.

-Den heter ”Undercover funk soldier”. Så den är lite talande för hur jag ser mig själv och mitt verkande för funkens bästa. Jag går inte runt med en jättehatt och stjärnglasögon liksom, utan jag kör lite mer undercover, haha!