Har Way out west bra könsfördelning?

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

wayoutwestmerjamstallt

I helgen nalkas en av Sveriges största musikfestivaler – Way out west – i Göteborg. Och könsfördelningen verkar vara sådär. GP visar att 58% av akterna består av helt manliga konstellationer.

21% är mixade. 22% är helt kvinnliga. Förra året var däremot 73% helt manliga, så Way out west har onekligen tagit stora steg mot en mer jämställd musikscen. Några av årets mindre festivaler, såsom Stockholm music and arts och Popaganda har helt jämställda lineups eller fler kvinnliga akter. Det tycks vara de stora festivalerna som upplever det som svårt att lyckas med den jämna könsfördelningen. Som Bråvalla t.ex., där 83% av akterna var mansdominerade och 17% kvinnodominerade. Hemskt trista siffror. Intressant vore för övrigt att se hur många av de mixade akterna på Way out west som innefattar flest kvinnor respektive flest män.

Varför är det viktigt att påpeka dessa ojämna fördelningar? Jo. Musikbranschen är i grunden något manligt. Män startar skivbolag och män får därför spela in skivor. Män startar festivaler och manliga artister bokas därav. Naturligt blir därför att män som ser detta också vill sysselsätta sig inom dessa områden. Kvinnor däremot, ser inte samma givna plats. Varför? För att de inte ser kvinnor i dessa positioner. De kan inte på samma sätt identifiera sig med män. Kvinnor identifierar sig därför istället med sådana yrken som är kvinnodominerade. Ska vi inte då räkna antal kvinnor respektive män i de kvinnodominerade yrkena? kanske du frågar dig. Absolut, dock är det inte av samma vikt, eftersom kvinnodominerade yrken alltjämt är ickepreviligerade yrken. Dvs yrken som män, vilka är i maktposition, väljer bort. Eller yrken som hör ihop med föreställningar om t.ex. ”kvinnligt omhändertagande” eller ”kvinnlig ömhet”, såsom vårdyrken. Där däremot män sitter i de beslutande, mindre omhändertagande positioner, såsom läkarpositioner.

Synliggör vi kvinnorna i dessa musiksammanhang, så känner också andra kvinnor samhörighet med dessa positioner. Att ge sig in i branschen känns då inte lika främmande. Varpå fler kvinnor får spela in skivor. Fler kvinnor får spela på festivalerna. I en vacker framtid har vi då, med hjälp av att ifrågasätta könsfördelningarna, kanske bidragit till en förändring. En förändring som innebär att vi inte längre behöver räkna hur många akter som är kvinnliga respektive manliga. Därför fortsätter vi att räkna!

 

Klicka på bilden eller här för att läsa GP’s artikel om Way out west 

Klicka här för att läsa Jämställd festivals text om Bråvalla

Snart dags för Sthlm Music & arts

Tweet about this on TwitterShare on Facebook
Stockholm music and arts. Klicka på bilden för mer info om festivalen

Stockholm music and arts. Klicka på bilden för mer info om festivalen

Stockholm music and arts är den festival i Sverige som har kanske bäst könsfördelning. 10 av 17 akter är kvinnliga. De har dessutom helt okej mångfald, i form av artister från länder som Syrien, Danmark, Frankrike och Japan. Åtminstone 7 av 17 är annat än vita. Mångfalden kunde dock ha varit än bättre. Varför är detta viktigt? Kanske du frågar dig. Jag anser jämn könsfördelning vara viktigt eftersom i princip alla andra festivaler har överlägset flest manliga artister, samt extrem övervikt av manliga artistbokare. Det senare är den högst troliga orsaken till de skeva programmen. Precis som Jämställd festival pekar på, vilka strävar efter en jämställd festivalscen. Läs mer på deras facebookgrupp här. Och se till att klicka like om du också vill se en jämställd festivalscen. De manliga festivalbokarna är dessutom oftast vita. Varför programmet gärna blir väldigt vitt. När den vita svenska befolkningen ser vita människor i TV-apparaterna, vita politiker och vita människor på musikscenen, skapas ett annorlundaskap. Att vara annorlunda blir då nämligen att vara annat än vit. Och detta är en onekligen skev verklighetsbild. Det är därför viktigt att i sammanhang som detta inte reproducera skevheten ifråga. På denna punkt kunde som sagt Music & arts ha varit snäppet vassare.

Musikmässigt är programmet riktigt kul. Biljetterna sålde väl slut på en sådär två sekunder efter att Prince och Rodriguez (Searching for sugarman) bokats. När då också Regina Spector, M. Alkbergs begravning, Lune och Cocorosie tillkommit känns festivalen onekligen värd ett ordentligt besök.

Brooklyn-syskonen Cocorosie gör ruskigt snygga samplingar, stilblandningar och har bl.a. på flera låtar samarbetat med Antony and the johnsons. De arbetar med rätt svår sång, darrande på läppen. Förvrängande, likt Iamamiwhoami, ibland som Björk eller The Knife. Finstämt och magiskt. Kommer att bli en alldeles särskild konsert tror jag. Munnar kommer stå vidöppna.

Daniel Svenfors spelar musik av Prince på Trädgården

Om du älskar Prince vill jag tipsa om ett evenemang på Trädgården 31’a juli i Stockholm, där min Prince-besatta vän Daniel Svenfors kommer att spela skivor. Han kommer att spela, just det, Prince. Och vem kunde bättre göra det än Daniel? Han är otroligt bevandrad och lär säkert bjuda på allt från de mest självklara bitarna, till svinbra suspekta b-sidor man aldrig förr hört, men tydligen älskar. Ser fram emot detta!

Nedan bjuder jag på en mörk och märklig video med konstnärliga Cocorosie. Lemonade. Ett hem, två personer, olika åldrar. Här ser ni var ni har att vänta. Kommer bli galet häftigt.

Populaermusik blir jämställt

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Det kommer kanske inte som en överraskning. Men inför årets svenska musikfestivaler var 88% av musikbokarna män. Andelen kvinnliga artister på förra årets svenska festivaler var 79%. 89% av de akter som var bokade till årets Peace & love-festival var kvinnor. Andelen kvinnor är på flera håll så liten att jag får ont i magen. Detta visar föreningen Jämställd festival (klicka in er på facebook-sidan och gilla) i videon ovan. Och de gör det tillsammans med några av Sveriges vettigaste artister, som Jens lekman och systrarna Kronlöf. Alla kräver tillsammans en jämställd festivalscen. Ett av de vanligaste motargumenten är som Bianca Kronlöf citerar: ”Alltså vi bokar efter kvalité, inte efter kön”. Vilket naturligtvis är skitsnack. Världen har överflöd av fantastiska kvinnliga artister. Systern Tiffany rappar fram att vi måste bojkotta dessa skeva tillställningar och istället satsa på jämställda sådana. Popaganda är en av få festivaler som har en helt jämställd line-up. Vill du stödja detta initiativ- köp då en biljett.

Vi kommer att besöka Popaganda, men det räcker inte riktigt för oss på Populaermusik. Vi vill också på vårt sätt visa att musikalisk kvalité inte på något sätt betyder manlighet. Från och med nu ska Populaermusik bli helt jämställt i sin framställning. För att hjälpa festivalerna att bli mer jämställda, måste också journalistiken bli det.

populaermusik blir jämställt