Sthlm music & arts – Outro

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Lunekonserte

Stockholm music and arts har varit medioker. Rodriguez backades av ett band som skulle kunna vara vilket band som helst som spelar ruskigt tight arenarock. De körde över hans sound med en bas som skulle fylla hela stadens rum. Han, som å sin sida fick ledas in på scenen och instrueras av elgitarristen mellan varje låt. Det senare är naturligtvis svårt att göra något åt – men det första bara trist och olyckligt och osmakligt. First aid kit är vad det är. Trevligt, folkligt. Susanne Sundför plockade ner sina låtar och höll konserten igenom mycket lågmäld. Helt okej val, vilket dock gör att konserten blir just helt okej – och aldrig riktigt växer. Sångaren i Efterklang drack whiskey och hade proper kostym. Bandet ville i stort vara så väldans balla. Jag kunde bara skaka på huvudet åt deras försök att vara något mellan The national och Sigur ros. Nä, inget vidare. 

Jag vill dock bjuda in er till en av helgens höjdpunkter. Det är nu söndag. Värmen är fortfarande galen. Vi tar oss ned mot scenen för att ta del av sista dagens första konsert. Möts av en liten upphöjning, typ 3×3 m stor, mitt på scenen. Ett virrvarr av färgglada prylar blandas med mikrofoner och gitarrer. Lune (Linnéa Martinsson) tar snart plats på miniscenen, tillsammans med en långhårig man. Deras klädsel är en intressant blandning av en sorts hippiekultur/motocrossuniform/ishockey-jersey. En färgglad energidryck släcker Linnéas törst. Det hela inleds med en stund av yoga eller bedjande under tystnad. Vi ser runt om oss och vi är tillsammans med resterande publik nyfikna frågetecken. Vad kommer att ske?

Snart viks en Macbook pro upp från allt krimskrams och elektroniska beats tuggar igång. Hon sjunger live, sittandes. Hon myser och blickar självsäkert ut över publiken. Han försöker stundom blända henne med glittriga påsar, stundom flyga som en örn runtom på scenen. Han söker allteftersom engagerat upp nya små prylar att leka med. Blåser glitter på henne. Silar glitter på publiken med hjälp av en sil med superlångt skaft. Allt är flummigt och glatt och överraskande. Låtarna framförs snyggt med nyproducerade beats. Vi börjar gå mot konsertens slut. De plockar äntligen upp de instrument vi alla funderat över huruvida de är rekvisita eller om de ska användas: hon en akustisk gitarr – han en basgitarr. Med hjälp av dessa framför de ett antal låtar i lugn mak, bl.a. Leave the world behind you, som de triggar igång på ett mycket tillfredsställande vis helt utan de stråkar osv som låten vanligtvis innehåller.

Tillställningen är slut. Den var fantastisk och vi går alla skrattande, glädjande, därifrån klädda i guldglitter. Tar en öl och reflekterar över den unika konsert vi just varit med om. Så jäkla chill. Vi förälskade oss i deras blickar. Deras höga stämning. Underbart!

Klicka på bilden för att lyssna på härliga Lune. Några ord om en till fin konsert – Cocorosie – kommer inom kort. 

Patti i Botaniska

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

patti music and arts

Patti Smith spelar i Botaniska trädgården i Uppsala om några timmar. Förband är First aid kit. Inte så otippat. Men trevligt förstås. Jag kan inte låta bli att minnas när hon spelade på Stockholm music & arts förra året. Gloria var nog fetast. Vi ses i gräset utanför området, lyssnandes, stämningsstjälandes.

First aid kit har gjort det igen

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Ja, de har alltså återigen reproducerat en fantastisk låt på ett fantastiskt sätt inför en fantastisk artist på Polarprisets gala. Märkligt kanske att det har blivit ett slags stående koncept. Men vad ska man säga. Det är så så väldigt fint, igen.

Dirty Projectors kommer till Medis

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

 

I förra veckan släpptes biljetterna till Dirty Projectors höstspelning på Debaser Medis i Stockholm. Jag ska erkänna att Dave Longstreth och hans band utgör ett relativt nytillkommet, och ännu relativt outforskat förvärv i mitt metaforiska musikbibliotek. Trots det har albumet Bitte Orca som släpptes 2009 liksom det senare samarbetet med Björk som resulterade i de sju låtarna på Mount Wittenberg Orca båda tagit mig med storm. Det vore olämpligt att beskriva Dirty Projectors som något annat än ett otroligt spännande och innovativt band; i det konstanta letandet efter spännande album och intressanta sound saktas tiden ner när Amber Coffman, Angel Deradoorian och Haley Dekle sjunger sina förförande ”eh-oh” (för ett första exempel är det bara att vänta ca 30 sekunder in i ”Cannibal Resource” som inleder Bitte Orca). Den psykedeliska körsången kryddar bandet med det där allra bästa First Aid Kit har att erbjuda, men läggs som ett kaxigt täcke över spännande gitarrytmer och beats istället för det mer simpla folk-soundet. Att lyssna på Dirty Projectors är som att ge sig in i en musikalisk labyrint som inte lovar någon klar utväg, men som tillhandahåller en mer spännande upplevelse än de flesta band kan erbjuda idag. Spelningen äger rum den 30 oktober och biljetter finns att köpa hos bl.a. Tickster.