Old ladies die young

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

oldOLD, detta urhäftiga band, gör den sorts musik vi alltid har velat lyssna på.

De tre malmöbaserade tjejerna som bandet består av musicerar en variation av allt på en gång som mynnar ut i mycket festlig elektronisk pop. Det är handklapp, stämmor, samplingar och allt paketerat i feministskrud. EP:n som släpptes nyligen heter ”Old ladies die young”. Lyssna och glädjs! Den 11 juni kommer OLD till Stockholm och spelar på Lilla Hotellbaren.

Equalizer – ett feministiskt nätverk

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Equalizer– Poppa cavan och bränn bh:n, nya välbehövliga perspektiv inom musik- och mediavärlden är här, skriver Filipa Rosenberg.  

Hon skriver för Equalizer som är ett nytt feministiskt nätverk på webben. 

Sidan är snygg som satan, drivs av bra människor som har goda värderingar. Bara tjejer. De tipsar om klubb, musik och annan populärkultur. De kommenterar och protesterar. Välj följ på något av de sociala medier du föredrar, för att se vad som dyker upp.

Vi på Populaermusik stödjer fighten för att kvinnor ska ta mer plats och är engagerade på vårt sätt. Men som manlig skribent lovar jag att aldrig ta över stafettpinnen. Jag tänker inte göra även feminismen till en manlig sak. Jag tänker inte erövra även den maktpositionen. Nej. Jag tänker ligga där i bakgrunden och puttra; påverka på det jag kan. Kvinnan måste få behålla makten inom feminismen. Detta är en av de orsaker till att initiativ som Equalizer måste få exponering.

Klicka här för att besöka Equalizer

Vi firar sajtens uppkomst genom att lyssna på ”Non of dem” av Robyn, feat Röyksopp, som jag hittade via det här inlägget på Equalizer. Jag har LIKSOM missat den här feta låten.

Har Way out west bra könsfördelning?

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

wayoutwestmerjamstallt

I helgen nalkas en av Sveriges största musikfestivaler – Way out west – i Göteborg. Och könsfördelningen verkar vara sådär. GP visar att 58% av akterna består av helt manliga konstellationer.

21% är mixade. 22% är helt kvinnliga. Förra året var däremot 73% helt manliga, så Way out west har onekligen tagit stora steg mot en mer jämställd musikscen. Några av årets mindre festivaler, såsom Stockholm music and arts och Popaganda har helt jämställda lineups eller fler kvinnliga akter. Det tycks vara de stora festivalerna som upplever det som svårt att lyckas med den jämna könsfördelningen. Som Bråvalla t.ex., där 83% av akterna var mansdominerade och 17% kvinnodominerade. Hemskt trista siffror. Intressant vore för övrigt att se hur många av de mixade akterna på Way out west som innefattar flest kvinnor respektive flest män.

Varför är det viktigt att påpeka dessa ojämna fördelningar? Jo. Musikbranschen är i grunden något manligt. Män startar skivbolag och män får därför spela in skivor. Män startar festivaler och manliga artister bokas därav. Naturligt blir därför att män som ser detta också vill sysselsätta sig inom dessa områden. Kvinnor däremot, ser inte samma givna plats. Varför? För att de inte ser kvinnor i dessa positioner. De kan inte på samma sätt identifiera sig med män. Kvinnor identifierar sig därför istället med sådana yrken som är kvinnodominerade. Ska vi inte då räkna antal kvinnor respektive män i de kvinnodominerade yrkena? kanske du frågar dig. Absolut, dock är det inte av samma vikt, eftersom kvinnodominerade yrken alltjämt är ickepreviligerade yrken. Dvs yrken som män, vilka är i maktposition, väljer bort. Eller yrken som hör ihop med föreställningar om t.ex. ”kvinnligt omhändertagande” eller ”kvinnlig ömhet”, såsom vårdyrken. Där däremot män sitter i de beslutande, mindre omhändertagande positioner, såsom läkarpositioner.

Synliggör vi kvinnorna i dessa musiksammanhang, så känner också andra kvinnor samhörighet med dessa positioner. Att ge sig in i branschen känns då inte lika främmande. Varpå fler kvinnor får spela in skivor. Fler kvinnor får spela på festivalerna. I en vacker framtid har vi då, med hjälp av att ifrågasätta könsfördelningarna, kanske bidragit till en förändring. En förändring som innebär att vi inte längre behöver räkna hur många akter som är kvinnliga respektive manliga. Därför fortsätter vi att räkna!

 

Klicka på bilden eller här för att läsa GP’s artikel om Way out west 

Klicka här för att läsa Jämställd festivals text om Bråvalla

Girrrl collection

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Grrlcollection

”Riot grrrl-rörelsen föddes i mitten av 90-talet i Olympia och Portland, USA. Till en början var det en feministisk punkrörelse. Band som Bikini Kill, Bratmobile och Sleater Kinney var bland de första riot grrrl-banden. Rörelsen föddes ur en vilja att fler kvinnor ska ta plats och synas i kultursammanhang”

Livets ballaste rörelse med andra ord. Och Grrrl collection är en blogg som försöker upprätthålla den. Detta genom att presentera vad som skett, vilken musik som gjorts, samt vad som sker inom rörelsen idag. Gillar du punk, vill ha tips på bra musik som görs av andra än män, samt tycker att kvinnor generellt förtjänar mer plats i kultursammanhang, så tycker jag att du borde hålla koll på grrrlcollection.com. Musiken de presenterar är dock inte bara punk, så om du avskräcks av genren så kan du vara lugnt. Kika in genom att klicka på bilden ovan.

Randiga rut

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

randiga rut

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gillar du gammal stämsång från 60- och 70-talet? Kampsånger? Kvinnosånger? Håller du med om att man inte kan försvara rasism? Har du fattat att Sverige absolut inte är jämställt? Tycker du att patriarkatet är skit? Då tror jag att du kan komma att gilla Randiga rut, ett gäng unga tjejer som till och med tycks ha anammat modet från epokerna ifråga.

Jag upptäckte bandet via feminism- och vintagebloggen Enblommigtekopp. In och kika för fler tips och rolig läsning! Randiga rut bildades i samband med Popkollo, ett fantastiskt musikläger för tjejer. Dessa kollon anordnas i ett antal olika städer. Botkyrka ligger nog närmast till hands, om du befinner dig i Uppsala- eller Stockholmsområdet.

Bandet skriver träffande texter om sådant de är besvikna på. Sådant de anser vara skevt och fel i samhället. De sjunger i fina stämmor, tillsammans med enkla gitarrackord. Mer behövs inte, då budskapet är det huvudsakliga. Härligt och uppfriskande! Lyssna på en intervju i P3 med Randiga Rut här.

Lyssna och se ett fint live-framförande nedan!

Snart dags för Sthlm Music & arts

Tweet about this on TwitterShare on Facebook
Stockholm music and arts. Klicka på bilden för mer info om festivalen

Stockholm music and arts. Klicka på bilden för mer info om festivalen

Stockholm music and arts är den festival i Sverige som har kanske bäst könsfördelning. 10 av 17 akter är kvinnliga. De har dessutom helt okej mångfald, i form av artister från länder som Syrien, Danmark, Frankrike och Japan. Åtminstone 7 av 17 är annat än vita. Mångfalden kunde dock ha varit än bättre. Varför är detta viktigt? Kanske du frågar dig. Jag anser jämn könsfördelning vara viktigt eftersom i princip alla andra festivaler har överlägset flest manliga artister, samt extrem övervikt av manliga artistbokare. Det senare är den högst troliga orsaken till de skeva programmen. Precis som Jämställd festival pekar på, vilka strävar efter en jämställd festivalscen. Läs mer på deras facebookgrupp här. Och se till att klicka like om du också vill se en jämställd festivalscen. De manliga festivalbokarna är dessutom oftast vita. Varför programmet gärna blir väldigt vitt. När den vita svenska befolkningen ser vita människor i TV-apparaterna, vita politiker och vita människor på musikscenen, skapas ett annorlundaskap. Att vara annorlunda blir då nämligen att vara annat än vit. Och detta är en onekligen skev verklighetsbild. Det är därför viktigt att i sammanhang som detta inte reproducera skevheten ifråga. På denna punkt kunde som sagt Music & arts ha varit snäppet vassare.

Musikmässigt är programmet riktigt kul. Biljetterna sålde väl slut på en sådär två sekunder efter att Prince och Rodriguez (Searching for sugarman) bokats. När då också Regina Spector, M. Alkbergs begravning, Lune och Cocorosie tillkommit känns festivalen onekligen värd ett ordentligt besök.

Brooklyn-syskonen Cocorosie gör ruskigt snygga samplingar, stilblandningar och har bl.a. på flera låtar samarbetat med Antony and the johnsons. De arbetar med rätt svår sång, darrande på läppen. Förvrängande, likt Iamamiwhoami, ibland som Björk eller The Knife. Finstämt och magiskt. Kommer att bli en alldeles särskild konsert tror jag. Munnar kommer stå vidöppna.

Daniel Svenfors spelar musik av Prince på Trädgården

Om du älskar Prince vill jag tipsa om ett evenemang på Trädgården 31’a juli i Stockholm, där min Prince-besatta vän Daniel Svenfors kommer att spela skivor. Han kommer att spela, just det, Prince. Och vem kunde bättre göra det än Daniel? Han är otroligt bevandrad och lär säkert bjuda på allt från de mest självklara bitarna, till svinbra suspekta b-sidor man aldrig förr hört, men tydligen älskar. Ser fram emot detta!

Nedan bjuder jag på en mörk och märklig video med konstnärliga Cocorosie. Lemonade. Ett hem, två personer, olika åldrar. Här ser ni var ni har att vänta. Kommer bli galet häftigt.

Maria Sveland i P1 sommar

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

mariasveland

Lyssnade igår på Maria Svelands sommarprat. Det var fantastiskt. Hon trycker verkligen på rätt knappar, när det kommer till att kämpa för humanism och feminism. Man känner igen sig, även om man själva inte blir utsatt för riktigt samma grova motstånd som hon har gjort. Dvs i form av brutalt näthat och otäcka mordhot.

Men motståndet är oavsett form ständigt närvarande. Och det är verkligen svårt för människor när man rotar i sådant, som de vet att de själva är en så stor del av. Då försöker man, som de uppfattar det, försöka lägga sig i och ändra deras liv. Det är svårt för dessa människor att inse hur viktigt det är att ifrågasätta också sådant som känns så grundläggande. Det är svårt för de att inse att det inte bara är de själva, utan snarare främst andra, vars vardag påverkas mer negativt, som behöver dessa förändringar. Dessutom tror jag att det är de som reagerar som starkast på ifrågasättande, som behöver det som mest.

Men hur som helst. För en person (jag) som har fått upptäcka de strukturer vi lever i, är det ofta otroligt kämpigt, när det kommer till att synliggöra det hela för människor som ännu inte fått samma insikter. En person som sitter och analyserar och dekonstruerar normer och strukturer uppfattas i många sammanhang som väldigt jobbig. Som t.ex. en gnällfeminist, som Maria uttrycker sig. När hon omtalar de olika epitet, såsom gnällfeminist (utöver nazifeministen och manshatarfeministen osv), som hon kommit att kallas för, ger hon ett hoppingivande och fantastiskt svar, som vi alla som kämpar, bör ta till oss:

”Numera om någon skriver att jag är en gnällfeminist eller en medelklassfeminist så tänker jag med stor tacksamhet på alla gnällfeminister som kämpat före mig för social, politiskt och ekonomisk rättvisa. Om mina gnällfeministiska förmödrar för hundra år sedan nöjt sig med rösträtten och sagt att nu har vi ju fått det vi ville så nu kan vi återgå till handarbetet och sluta gnälla, och istället känna lite tacksamhet över det vi uppnått så hade vi ju inte suttit här idag. Näe, tack gode Gud för kvinnors gnäll. Det är gnällfeminister som får utvecklingen att gå framåt. Låt oss för guds skull aldrig tystna.”

Väl valda ord. Vi måste fortsätta ”gnälla”, fortsätta att kämpa för människors rättigheter. Jag ska sitta där och ifrågasätta mina syskons val av leksaker till sina barn. Fortsätta ifrågasätta termer som: ”pojkar är ju lite bråkigare än tjejer” och klassiska ”det är som det är”. Nej, det är inte som det är. Det är som vi gör. Utifrån föreställningar vi växer upp i (re)producerar vi normer och värderingar som onekligen inte alltid är de rätta.

Jag måste också nämna det otroligt träffande partiet, där hon beskriver hur den klassiska familjeförespråkaren, Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund i själva verket levt i en sorts regnbågsfamilj, storfamilj, där släktingar och vänner hjälpts åt med att ta hand om alla barn. Detta då han själv bott inne i stan samtidigt som hans familj befunnit sig i Smålandsskogarna. Fantastiskt!

Nedan kommer lite länkar till hennes sommarprat som alla bör lyssna på, samt hennes låtlista på Spotify. Innehåller bl.a. M.I.A., Martha Wainwright, Major lazers magiska Get free och en massa annat härligt.

Sommar med Maria Sveland

Musiken i Sommar med Maria Sveland

Amanda Palmers replik till The daily mail

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

När Amanda Palmer uppträdde på Glastonbury festival hamnade hennes bröst  utanför hennes BH. Rubriken i The Daily mail lydde som fyndigt följer: ”Making a boob out of herself! Amanda Palmers Breast escapes her bra as she performs on stage at Glastonbury”. 

Att deras rubricering och text handlar om just denna incident, istället för konserten i stort, är ett typexempel på hur fokus kan komma att hamna när det handlar om just kvinnliga artister. Det finns tyvärr många sexistiska skäl till att det här räknas som en nyhet: naken kvinna är uppseendeväckande. Sex säljer. Tänk så tokig hon är som inte skyler sig. ”Whoops” Hoppsan hejsan. Hon går att göra narr av också. Humor! Kvinnans utseende är det viktiga, inte det egentliga framförandet.

Men var hennes bröst befinner sig under hennes spelning är hennes ensak, ingen annans. Och hon har valt att uppmärksamma denna sexism. Detta märkliga nyhetsfokus. Hennes replik är en hel låt som är riktad till tidningen, som hon valt att framföra live i London. Samtidigt väljer hon att äga sin kropp. Hon väljer att ta aktiva beslut när det kommer till hennes kropp. Hon visar tydligt att ”it’s just a naked woman”. Och det är precis vad det är.