Youth lagoon till Debaser igen

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

youth lagoon

Fick ett facebookmail från en vän. Det innehöll endast följande länk: http://www.debaser.se/kalender/11309/. Länken leder till Debasers härliga konsertkalender, som låter meddela att Youth lagoon ska spela där igen.

Dock denna gång på medis. Han spelar i november månad, vilket inte är helt olikt det väderklimat som rådde då jag såg honom senast, på Slussen, precis i början av mars. Det var rått och jävligt. Vi var där tidigt för att slippa kön. Det hela gick bra, vi klarade oss undan kön och kom in i värmen. Öl efter öl slank ner och konserten var vacker.

Nu är det en hel skiva senare. Lite lurigare, svårare, men ack så snyggt. Wondrous bughouse dyker upp i lurarna de svartare sommarnätterna. De regnigare vemodiga morgnarna. Att den aldrig kommer att påverka mig på samma sätt som The year of hibernation är det inget snack om – det kommer få skivor – men jag gläds åt större möjligheter till spännande setlists. Och jag uppskattar att jag vet att jag inte är färdig med skivan. Att den växer för varje gång – de ganska få gånger – jag lyssna på den. Och det är något vacker med det, att i lugn mak, utan stress, låta den bli till. Dropla och Pelican man är några av höjdpunkterna. Lyssna och se sedan live.

Hör The naked and famous nya

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

naked and famous

The naked and famous slog mig blåögd med sina festnävar, när de först kom ut med låtar som Punching in a dream och den otroligt självklara Young blood. Sistnämnda är så mycket fest att livet känns oändligt, endast hoppfullt och varmt kärleksfullt. 

Nya låten Hearts like ours är fantastisk från första sekund. Upptrappandet är så hemskt tilltalande att jag känner för att springa ut på något jävla fält och låta fingertopparna få vidröra lena halmstrån. I all sin enkelhet förstås. Det är alltså inget nyskapande vi får höra här. Men jag är ganska fast bestämd i min åsikt att musik som får en att skina upp snabbt som satan verkligen behövs emellanåt. Mellan de svåra verk, som är större, mer genomtänkta och som har en helt annan sorts hållbarhet. Nej, ge mig ohållbara låtar ibland. Låtar som gör sommaren lite soligare och lite mer tillbakalutad.

Kan också passa på att rekommendera skivan Passive me, aggressive you, som är något mer finstämd. Lyssna på Spotify här! Vill du se The naked and famous live, så kommer de till Debaser medis 1’a november. Läs mer här!

Ariel pink’s haunted graffiti på Debaser medis

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Ikväll går Populaermusik på Ariel pink’s haunted graffiti, detta inledningsvis så svårlyssnade band i form av lo-fi/pop. Men efter ett tag upptäcker man dem, de fullkomligt utmärkta låtarna, såsom Mature themes, Only in my dreams, Cant hear my eyes m.m.

Jag tänker att de är ruskigt galna live. Jag bereder mig på det oväntade. Ses där!

Nu besöker vi Popaganda!

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Det är fredag och det är sensommarens traditionsenliga besök på Popaganda. Jag ska då se Hooray for earth, Damien Rice, Sameblom (om tre timmar, aahh), Patrick Wolf, Little dragon, iamamiwhoami (igen!!), Love Antell, Museum och bellas artes (efterfest på Debaser medis) och mycket mycket mer. Lyssna på POPAGANDAS PLAYLIST för panikartad sistaminuten-lyssning och pepp! Ses på Eriksdalsbadet!

 

Dirty Projectors kommer till Medis

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

 

I förra veckan släpptes biljetterna till Dirty Projectors höstspelning på Debaser Medis i Stockholm. Jag ska erkänna att Dave Longstreth och hans band utgör ett relativt nytillkommet, och ännu relativt outforskat förvärv i mitt metaforiska musikbibliotek. Trots det har albumet Bitte Orca som släpptes 2009 liksom det senare samarbetet med Björk som resulterade i de sju låtarna på Mount Wittenberg Orca båda tagit mig med storm. Det vore olämpligt att beskriva Dirty Projectors som något annat än ett otroligt spännande och innovativt band; i det konstanta letandet efter spännande album och intressanta sound saktas tiden ner när Amber Coffman, Angel Deradoorian och Haley Dekle sjunger sina förförande ”eh-oh” (för ett första exempel är det bara att vänta ca 30 sekunder in i ”Cannibal Resource” som inleder Bitte Orca). Den psykedeliska körsången kryddar bandet med det där allra bästa First Aid Kit har att erbjuda, men läggs som ett kaxigt täcke över spännande gitarrytmer och beats istället för det mer simpla folk-soundet. Att lyssna på Dirty Projectors är som att ge sig in i en musikalisk labyrint som inte lovar någon klar utväg, men som tillhandahåller en mer spännande upplevelse än de flesta band kan erbjuda idag. Spelningen äger rum den 30 oktober och biljetter finns att köpa hos bl.a. Tickster.