Cocorosie fascinerar

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

cocorosie5En konsert med livs levande beats på Stockholm music and arts leder oss in på Cocorosies diskografi och ytterligare en Hitchhiker’s guide to…

Jag erinrar mig Cocorosies konsert på Stockholm music and arts i somras. Minnet berättar om svårslagna beats som fick marken att skaka. Beatsen var ingalunda elektroniska – då de skapades av en beatboxande snubbe via en mic. Och han skötte beatsen i exakt varenda låt. Du ser honom i bakgrunden på detta lågkvalitéts-klipp från konserten. Jag vet inte vad låten heter, men det är inte ”Fairy paradise” klippet är döpt till.

Notera också systrarnas magnifika röster. Rena operan. Tyvärr hörs inte beatsen överdrivet bra, men ni kanske fattar. Nedan kommer ett klipp där han kör ett soloparti. Drygt en minut in tycks han typ loopa sig själv, vilket är mäkta imponerande.

Jag vågar påstå att Cocorosie är bättre live än på skiva. Men med det sagt tycker jag inte man ska låta bli att lyssna på bandet. Jag ska göra det lätt för er. De har en gedigen diskografi och därför jag bjuder in er till The Hitchhiker’s guide to COCOROSIE

Sthlm music & arts – Outro

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Lunekonserte

Stockholm music and arts har varit medioker. Rodriguez backades av ett band som skulle kunna vara vilket band som helst som spelar ruskigt tight arenarock. De körde över hans sound med en bas som skulle fylla hela stadens rum. Han, som å sin sida fick ledas in på scenen och instrueras av elgitarristen mellan varje låt. Det senare är naturligtvis svårt att göra något åt – men det första bara trist och olyckligt och osmakligt. First aid kit är vad det är. Trevligt, folkligt. Susanne Sundför plockade ner sina låtar och höll konserten igenom mycket lågmäld. Helt okej val, vilket dock gör att konserten blir just helt okej – och aldrig riktigt växer. Sångaren i Efterklang drack whiskey och hade proper kostym. Bandet ville i stort vara så väldans balla. Jag kunde bara skaka på huvudet åt deras försök att vara något mellan The national och Sigur ros. Nä, inget vidare. 

Jag vill dock bjuda in er till en av helgens höjdpunkter. Det är nu söndag. Värmen är fortfarande galen. Vi tar oss ned mot scenen för att ta del av sista dagens första konsert. Möts av en liten upphöjning, typ 3×3 m stor, mitt på scenen. Ett virrvarr av färgglada prylar blandas med mikrofoner och gitarrer. Lune (Linnéa Martinsson) tar snart plats på miniscenen, tillsammans med en långhårig man. Deras klädsel är en intressant blandning av en sorts hippiekultur/motocrossuniform/ishockey-jersey. En färgglad energidryck släcker Linnéas törst. Det hela inleds med en stund av yoga eller bedjande under tystnad. Vi ser runt om oss och vi är tillsammans med resterande publik nyfikna frågetecken. Vad kommer att ske?

Snart viks en Macbook pro upp från allt krimskrams och elektroniska beats tuggar igång. Hon sjunger live, sittandes. Hon myser och blickar självsäkert ut över publiken. Han försöker stundom blända henne med glittriga påsar, stundom flyga som en örn runtom på scenen. Han söker allteftersom engagerat upp nya små prylar att leka med. Blåser glitter på henne. Silar glitter på publiken med hjälp av en sil med superlångt skaft. Allt är flummigt och glatt och överraskande. Låtarna framförs snyggt med nyproducerade beats. Vi börjar gå mot konsertens slut. De plockar äntligen upp de instrument vi alla funderat över huruvida de är rekvisita eller om de ska användas: hon en akustisk gitarr – han en basgitarr. Med hjälp av dessa framför de ett antal låtar i lugn mak, bl.a. Leave the world behind you, som de triggar igång på ett mycket tillfredsställande vis helt utan de stråkar osv som låten vanligtvis innehåller.

Tillställningen är slut. Den var fantastisk och vi går alla skrattande, glädjande, därifrån klädda i guldglitter. Tar en öl och reflekterar över den unika konsert vi just varit med om. Så jäkla chill. Vi förälskade oss i deras blickar. Deras höga stämning. Underbart!

Klicka på bilden för att lyssna på härliga Lune. Några ord om en till fin konsert – Cocorosie – kommer inom kort. 

Up and running!

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

20130803-155503.jpg

Vi är tillbaka på banan! Välkomna in igen!

Music and arts är härliga bullar så ni vet. Cocorosie är utan tvekan finaste upplevelsen än så länge. Träffade på en av bandmedlemmarna i en bankomatkö, bytte några ord, tog ett foto. Härligt!

Mer kommer! Puss!

Sthlm music & arts – tre intressanta akter

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

3 akter att uppleva på music and arts

Ta en närmre titt på spelschemat, och du hittar riktigt bra musik. Dvs om du, likt mig, inte är helt bevandrad när det kommer till flera av artisterna. Här är tre titlar som jag drabbats av ordentligt.

Cocorosie

Susanne Sundför

Mariam the beliver

Snart dags för Sthlm Music & arts

Tweet about this on TwitterShare on Facebook
Stockholm music and arts. Klicka på bilden för mer info om festivalen

Stockholm music and arts. Klicka på bilden för mer info om festivalen

Stockholm music and arts är den festival i Sverige som har kanske bäst könsfördelning. 10 av 17 akter är kvinnliga. De har dessutom helt okej mångfald, i form av artister från länder som Syrien, Danmark, Frankrike och Japan. Åtminstone 7 av 17 är annat än vita. Mångfalden kunde dock ha varit än bättre. Varför är detta viktigt? Kanske du frågar dig. Jag anser jämn könsfördelning vara viktigt eftersom i princip alla andra festivaler har överlägset flest manliga artister, samt extrem övervikt av manliga artistbokare. Det senare är den högst troliga orsaken till de skeva programmen. Precis som Jämställd festival pekar på, vilka strävar efter en jämställd festivalscen. Läs mer på deras facebookgrupp här. Och se till att klicka like om du också vill se en jämställd festivalscen. De manliga festivalbokarna är dessutom oftast vita. Varför programmet gärna blir väldigt vitt. När den vita svenska befolkningen ser vita människor i TV-apparaterna, vita politiker och vita människor på musikscenen, skapas ett annorlundaskap. Att vara annorlunda blir då nämligen att vara annat än vit. Och detta är en onekligen skev verklighetsbild. Det är därför viktigt att i sammanhang som detta inte reproducera skevheten ifråga. På denna punkt kunde som sagt Music & arts ha varit snäppet vassare.

Musikmässigt är programmet riktigt kul. Biljetterna sålde väl slut på en sådär två sekunder efter att Prince och Rodriguez (Searching for sugarman) bokats. När då också Regina Spector, M. Alkbergs begravning, Lune och Cocorosie tillkommit känns festivalen onekligen värd ett ordentligt besök.

Brooklyn-syskonen Cocorosie gör ruskigt snygga samplingar, stilblandningar och har bl.a. på flera låtar samarbetat med Antony and the johnsons. De arbetar med rätt svår sång, darrande på läppen. Förvrängande, likt Iamamiwhoami, ibland som Björk eller The Knife. Finstämt och magiskt. Kommer att bli en alldeles särskild konsert tror jag. Munnar kommer stå vidöppna.

Daniel Svenfors spelar musik av Prince på Trädgården

Om du älskar Prince vill jag tipsa om ett evenemang på Trädgården 31’a juli i Stockholm, där min Prince-besatta vän Daniel Svenfors kommer att spela skivor. Han kommer att spela, just det, Prince. Och vem kunde bättre göra det än Daniel? Han är otroligt bevandrad och lär säkert bjuda på allt från de mest självklara bitarna, till svinbra suspekta b-sidor man aldrig förr hört, men tydligen älskar. Ser fram emot detta!

Nedan bjuder jag på en mörk och märklig video med konstnärliga Cocorosie. Lemonade. Ett hem, två personer, olika åldrar. Här ser ni var ni har att vänta. Kommer bli galet häftigt.