Kraftwerk på Cirkus

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Dagarna efter konserten har vänner frågat hur föreställningen var. Mitt spontana svar har varje gång låtit detsamma: ”det var häftigt”, kort och gott.

Förväntningen på 3D-showen var inte så hög. Jag är minimalt bekant med 3D, så lite att det sträcker sig till en matiné med Lejonkungen för ett par år sedan som inte var direkt överväldigande. Därför blev jag mycket imponerad av modelldockornas utsvävande illusioner under första låten ”The Robots”, det skapades verkligen ett sug som kändes mycket lovande.

bildk

Min största bekantskap med Kraftwerk ligger i skivan Trans Europe Express, ett album som för ett tiotal år sedan snurrade varm i hyrbilen som fraktade min familj längs Kaliforniens kust. Ett mycket passande soundtrack. Lite synd att bara en låt ifrån albumet spelades. Låtvalen sammantaget visar sig vara ett utspritt parti över Kraftwerks karriär, självklart till exempel ”Autobahn” och ”The Model”. Melodierna är enkla och textraderna simpla som ABC-boken. Under räkneverkets fladdrande i ”Numbers” där siffrorna 1,2,3,4,5,6,7,8 upprepas blir jag fascinerad över att paketet ändå blir tankeväckande och intressant, trots simpliciteten. Ett tag in i konserten inser jag till slut att mannen längst till vänster faktiskt sjunger, mitt tvivel om de fyra medelåldersmännen verkligen gör något vittrar bort, men helt självklart är det inte. Och spännande hade det varit att få en glimt av vad som försiggår bakom podierna rent musikaliskt.

Under 20 minuter långa (eventuellt var den något nerkortad, kändes dock nämnda minuter lång) ”Tour de France” med tillhörande cykelvideo tappade jag intresset för ett tag och satt istället och log åt alla nostalgiska män (toalettkön på herrarnas hade enligt källa orsakat stor förvirring då ingen egentligen visste hur man beter sig i en sådan) bakom 3D-glasögonen, jag föreställde mig att de drömde sig tillbaka till 70- och 80-talets spännande nya datavärld och diggade till låtar som ”Computer Love”, ”It´s More Fun to Compute” och ”Computer World”. När det visuella tåget till låten ”Trans Europe Express” ljöd sällskapade jag också i nostalgitåget och njöt storheten i igenkänningsmelodin.

Kvällen på Cirkus gav mig en del nytt Kraftwerk-material att relatera till och resulterade i en helhetsupplevelse som var underhållande och tänkvärd. Jag väljer hädanefter att beskriva konserten som både häftig och fascinerande.

Kraftwerk live på Cirkus 21/1

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

BeFunky_null_1.jpg

År 1981 ger Kraftwerk ut Computerwelt, ett temaalbum som handlar om datorns roll i människans tillvaro. På den här tiden var det ovanligt att ha en dator i hemmet, de datorer som fanns på marknaden var dyra och verkade mest vara redskap riktade till företag eller för att användas inom forskning. Kraftwerk insåg att det skulle förändras och det gör albumet både mer tilltalande, men också mer skrämmande.

Albumet är en dystopi med låtar som lätt kan tolkas som berättelser om programmering och om hur regeringen och företag kontrollerar samhället med datorer. Albumets bästa låt Computerliebe uppfattas av många som en låt om nätdejting men personligen har jag alltid tolkat låten mer bokstavligt, som om kärleken numera är något som existerar mellan människan och hennes dator istället för mellan två levande varelser. Med tanke på det beroende som många idag har av sina datorer och mobiltelefoner, så är det knappast en långsökt tolkning.

Mer än 30 år efter att Computerwelt släpptes spelar Kraftwerk nu på ett slutsålt Cirkus i Stockholm, och deras föraningar har blivit verklighet. De flesta åskådarna tittar på konserten genom sina mobiltelefoner som lyser upp den mörka lokalen på samma sätt som tändare lyste upp Globen första gången jag var på en konsert tillsammans min pappa och såg Metallica spela. Mannen som sitter bredvid mig har mobiltelefonen riktad mot scenen hela konserten och dokumenterar det som händer. Han verkar vara relativt oberörd av spelningen, men skrattar när en robotröst på tyska pratar om faran med radioaktivitet. När konserten är slut ger han uttryck för att armen värker, och lägger undan telefonen. Jag undrar om han uppskattade konserten och kommer snabbt att tänka på Kraftwerks låt It’s more fun to Compute.

Det är lätt att låta bitter när man suckar över internetsamhället men det är oundvikligt en kväll som det här. Många människor verkar leva genom sociala medier, man letar efter kärleken genom datorn istället för i verkligheten och man spenderar mer tid med datorn än tillsammans med de vänner man tycker om. Barn och husdjur blir accessoarer att visa upp på Facebook och Instagram, och man tävlar om vem som lägger upp gulligast bilder. Mannen i stolen bredvid mig är ett tydligt exempel på någon som verkar leva genom tekniken, han har köpt en dyr konsertbiljett men väljer att titta på konserten genom sin mobiltelefon.

Själv sätter jag mig också vid datorn efter Kraftwerks konsert och börjar skriva om vad jag tyckte, för att sedan visa upp mina åsikter på internet. Normen att ständigt visa upp sitt liv genom ett lyckat skimmer över internet kan nog bli både kravfyllt och skapa ett ytligt samhälle.

Vad Kraftwerk själva tycker om den moderna utvecklingen vet jag inte. Bandet har under hela sin karriär fascinerats av sambandet mellan människa och maskin, och för många människor är mobiltelefonen och ständiga uppkopplingen till internet en stor del av vardagen. Mobiltelefonen verkar för många ha blivit en förlängning av handen, och en bekant som hade lämnat in sin mobil på lagning berättade att hon kände sig naken under veckan då hon fick ha en lånemobil som det inte gick att gå ut på internet med.

Kanske tilltalas medlemmarna i Kraftwerk av hur vi människor blir mer och mer beroende av tekniken, eller så tycker de att det är en sorglig utveckling. Kraftwerks teman har ofta handlat om maskin och människa i symbios. I Kraftwerks värld är samspelet det centrala, vilket uppkommer till exempel genom att människan trampar ner pedalerna på en cykel för att på så sätt tillsammans med cykeln röra sig framåt. Musikskapandet handlar inte heller om att spela på och använda sig av ett instrument, utan om en ömsesidig relation med instrumentet. Det blir tydligt i en intervju som Kraftwerks frontman, Ralf Hütter, gjorde för några år sedan: ”Vi spelar på maskinerna och maskinerna spelar på oss.”

Hur var konserten då?

Att äntligen få uppleva Kraftwerk live var bland det bästa jag sett på en scen. Den grafiska installationen i 3D var ren perfektion och det svängde som satan om kvartetten från Düsseldorf (trots att endast en av originalmedlemmarna finns kvar). Låtlistan var minst sagt tillfredställande och innehöll flera av de bästa låtarna från Kraftwerks diskografi, men Tour De France, Radioactivity och Trans-Europe Express stack ut som kvällens höjdpunkter. Att bandet dessutom spelade nästan samtliga låtar från Computerwelt tror jag knappast var en tillfällighet.