I heard it said, you had come back from the dead.

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Skärmavbild 2014-02-17 kl. 21.56.30S!estafestivalen reser sig ur graven. Precis som zombiehultsfred ska Markans kulturförening nu försöka bygga nytt från grunden.

Jag spenderade två vårhelger i Hässleholm. Det var både det bästa och det värsta jag gjort. Första gången jag besökte siesta var 2009. Ett år då våren bjöd på sol och generöst med plusgrader, och vi satt i vårt camp och chillade med kall öl och inga t-shirts. Året efter var det frost om nätterna och knappt plus på dagarna. Addera ett långt regn medan man slog upp tältet och ni förstår åt vilket håll det brakar. Jag tror att det var den största anledningen till att S!esta fick lägga ner. Ingen kunde i sina vildaste tankar tänka sig att åka och frysa röven av sig på en camping igen.

När FKP Scorpio kom fram till att det inte gick att göra miljoner på det gamla Hultsfreds ädla heder och la festivalen i papperskorgen så startades en ny festival med det uppkäftiga namnet this is hultsfred. Jag var där förra året, och det kändes väl mer som en begravning än en festival, med något fler än 1000 personer på besök i den lilla småländska bygden. S!esta gör en liknande satsning och tänker sig 3-5000 besökare nästa år. Dock har de redan en mer namnkunnig banduppställning än this is hultsfred hade förra året, på gott och ont. För det bästa med Nya hultan var att se band man aldrig hört talas om innan och som älskade varje sekund av att stå på scenen. Risken är att S!esta bokar halvtrista akter som spelar på alla andra festivaler. Varför ska man åka till Hässleholm för att se Timbuktu, Icona Pop eller Hoffmaestro med 3000 andra, när man kan åka till Bråvalla och se dem med 60000 andra?

Men jag älskar de små festivalerna, som drivs av brinnande hjärtan snarare än pressade vinstkrav. Jag hoppas att man kommer kunna åka till Hultsfred och Hässleholm och återuppleva dess glansdagar om några. Därför vill jag önska båda festivalerna LYCKA TILL!

Har Way out west bra könsfördelning?

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

wayoutwestmerjamstallt

I helgen nalkas en av Sveriges största musikfestivaler – Way out west – i Göteborg. Och könsfördelningen verkar vara sådär. GP visar att 58% av akterna består av helt manliga konstellationer.

21% är mixade. 22% är helt kvinnliga. Förra året var däremot 73% helt manliga, så Way out west har onekligen tagit stora steg mot en mer jämställd musikscen. Några av årets mindre festivaler, såsom Stockholm music and arts och Popaganda har helt jämställda lineups eller fler kvinnliga akter. Det tycks vara de stora festivalerna som upplever det som svårt att lyckas med den jämna könsfördelningen. Som Bråvalla t.ex., där 83% av akterna var mansdominerade och 17% kvinnodominerade. Hemskt trista siffror. Intressant vore för övrigt att se hur många av de mixade akterna på Way out west som innefattar flest kvinnor respektive flest män.

Varför är det viktigt att påpeka dessa ojämna fördelningar? Jo. Musikbranschen är i grunden något manligt. Män startar skivbolag och män får därför spela in skivor. Män startar festivaler och manliga artister bokas därav. Naturligt blir därför att män som ser detta också vill sysselsätta sig inom dessa områden. Kvinnor däremot, ser inte samma givna plats. Varför? För att de inte ser kvinnor i dessa positioner. De kan inte på samma sätt identifiera sig med män. Kvinnor identifierar sig därför istället med sådana yrken som är kvinnodominerade. Ska vi inte då räkna antal kvinnor respektive män i de kvinnodominerade yrkena? kanske du frågar dig. Absolut, dock är det inte av samma vikt, eftersom kvinnodominerade yrken alltjämt är ickepreviligerade yrken. Dvs yrken som män, vilka är i maktposition, väljer bort. Eller yrken som hör ihop med föreställningar om t.ex. ”kvinnligt omhändertagande” eller ”kvinnlig ömhet”, såsom vårdyrken. Där däremot män sitter i de beslutande, mindre omhändertagande positioner, såsom läkarpositioner.

Synliggör vi kvinnorna i dessa musiksammanhang, så känner också andra kvinnor samhörighet med dessa positioner. Att ge sig in i branschen känns då inte lika främmande. Varpå fler kvinnor får spela in skivor. Fler kvinnor får spela på festivalerna. I en vacker framtid har vi då, med hjälp av att ifrågasätta könsfördelningarna, kanske bidragit till en förändring. En förändring som innebär att vi inte längre behöver räkna hur många akter som är kvinnliga respektive manliga. Därför fortsätter vi att räkna!

 

Klicka på bilden eller här för att läsa GP’s artikel om Way out west 

Klicka här för att läsa Jämställd festivals text om Bråvalla