For Emelie, forever ago

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

For emelie forever ago

Här kommer en lista. Den är till min flickvän Emelie. Musiken lyssnade jag på för längesedan, fram till idag. Det som presenteras är 46 av mina mest betydelsefulla musiker/låtar/album genom tiderna. Låtarna finns alltså med till sin enskilt stora betydelse, eller som representation för artisten, bandet eller albumet. Jag har dock ändå i någon mån begränsat mig till musik som jag fortfarande kan uppskatta på riktigt. T.ex. Bryan Adams som var min favorit på lågstadiet är av den anledningen inte giltig, varför han inte finns med på listan. Vidare kan jag inte säga att listan är komplett. Jag har säkert glömt en hel del. Men jag tänker att den ska uppdateras när jag kommer på dessa olyckligt glömda bitar. Syftet med listan är att Emelie ska få ta del av min personlighet genom en sorts musikalisk historia. Dock i historisk oordning. Men jag tänkte att även ni ska få ta del av den. 

Jag är också medveten om att det finns massor av musik som jag kan kanske anser är bättre. Som är större, ur ett mer generellt perspektiv. Att jag bör ha med dem. MEN, jag har alltså valt de som helt enkelt har absolut störst emotionell betydelse för mig personligen. Jag bör kanske ha Bright eyes istället för John Vanderslice. Men betydelsen de olika artisterna haft för mig går inte ens att jämföra. Och var är Bruce? Kan en fråga sig. Men jag har inte lyssnat i närheten av så många gånger på hans Born in the U.S.A. som på Andrew bird & the misterious prodiction of eggs. Men ang Beatles. De är ett av banden som inte finns på Spotify, varför de uteblir.

Något som blir väldigt tydligt när jag gör den här listan, är dess brist på kvinnor. Björk, Tennis och Stina Nordenstam är några av få. Det är skrämmande att jag har gått genom livet i detta manliga träsk. Jag har dock inte på något sätt aktivt valt bort kvinnor. Jag har dessutom lyssnat på många kvinnliga artister. Särskilt på senare år. Men jag känner att jag inte kan ändra min historia. Jag kan inte ljuga. Min musikaliska historia är högst manlig. Det är inte heller konstigt. Musikens historia är väldigt manlig. Med manliga musiker, män på skivbolagsstolarna och manliga konsertbokare blir rimligtvis tyvärr just män mest uppmärksammade i de flesta av musiksammanhang.

Däremot kan jag påverka min och andras framtid. Och det tänker jag göra genom en sorts kvotering. Som jag redan nämnt så kommer minst vartannat inlägg i fortsättningen att handla om en kvinnlig artist eller om ett band bestående av kvinnor, här på Populaermusik.

Ang titeln For Emelie, forever ago. Dramatiskt. En Bon Iver-referens. Jag har alltid varit blödig. Räcker så. Klicka här eller på bilden för att komma till listan. Puss

Ps. Listan hamnar naturligtvis bland mina andra listor, under kategorin ”Spellistor”. Klicka här för att se övriga listor. Ds.

Smith Westerns

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

SMITH WESTERNSKlicka på bilden för att lyssna på plattan

En samling vänner under en helg i juni, i ett soldränkt torp i skogen. Pripps, ett friskt vitt, en flaska Bells. Olle undrade ifall jag har lyssnat på Smith westerns senaste. Det hade jag inte. Bandet som gjorde sitt fantastiskt rostiga intryck i låtar som Girl in love från den självbetitlade debuten. Som senare följdes upp med låten Weekend, en stor och följsam extremt medryckande poplåt från albumet Dye it blonde. Där Weekend också är i mycket gott sällskap.

Vi drog igång den nya. Lite långsammare. Produktionen lite rakare, enklare. Somrigt, med en magisk synth. Kanske lite oväntat, men jag tycker om utveckling, förändring hos ett band. Och detta fina tilltalade mig. Den inledande låten 3am Spiritual med Beatles-bas är härligt uppryckande. Olle säger att Karl Fallkvist tycker att det är skit. Det kändes inte helt oväntat. Från att för fyra år sedan skapa garage-rostig lo-fi gör de nu lättillgänglig pop. Typisk ”överproduktion”. En sådan utveckling som Karl ogillar starkt. Och jag förstår det. Men för mig är det fortfarande bra musik, förändringen till trots. Det visar också på bredd. Att musik är rakare betyder inte att den är lättare att göra. Som magiska Glossed t.ex., underbar gitarrslinga. Bra driv, medryckande, fantastisk.

Så vi tar ett glas öl i köket. Saltar torsken, laxen, gårdagsfiskade abborren. Citron, pesto. Äter, skålar, skrålar. Kvällen blir natt. Mörkret gör sig egentligen aldrig särskilt påtagligt under natten. Vi lyssnar vidare. Varsity skapar stämning. Vilken synth! Och vilken avslutning på en stor skiva! Sommarlätt, fint, en kväll i ett soldränkt torp i skogen.