YAST

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

YAST

Första tanken är semester. Semester som i att befinna sig i ett varmt landskap. Kroppen förmår sig inte göra sig av med den klibbiga hinna, som ovant bärs på huden. Ögonen är täckta av ett par mörka, behagligt anonyma solglasögon. Kroppen är bar så när som på ett par korta shorts och bruna sandaler. En lätt vidöppen skjorta täcker överkroppen de gånger man gör sina små inköp: ett par öl eller en flaska vitt, dricksvatten. Oliver, ost, bröd, tapenade. Romanläsning eller tidningsläsning varvas med att tankspritt eller tanklöst stirra ut i horisonten. På människor: en man med östeuropeiskt utseende som stillastående röker en cigarett i vågorna. Iklädd en tjock halskedja i guld och liksom häftiga solglasögon. En vacker fransk kvinna med mörkt hår som ser sympatisk ut och som har en man som ser mycket välmående ut. Några flickor av fransk börd också dem, vilka byter baddräkter dagarna i ända: de tycks ha försetts med ett oändligt antal baddräkter. En amerikan med keps.

Yast inbjuder till lugn och till ro. De är svenskar som har ett amerikanskt sound. Influenserna är många: lo-fi blandat med shoegaze: Ride, My bloody valentine, Girls, Ariel pink’s haunted graffiti. Men jag vill även påpeka hur nära de ligger Shout out louds bl.a. i låten Stupid, där trummorna plaskar kvickt och frenetiskt, men i låg ton. Trummorna varvas med enkla släpande gitarrtag i varje åttondel. De blandar också in en behaglig Smashing pumpkins-bas och eftersträvar stundtals ett Silversun pickups-tempo. Sedan plockar de blommor som Belle and sebastian. Gillas fan skarpt. Ljudbilden ger en känsla av att de inte försöker så jävla mycket: att de lutat sig tillbaka i den sparsamma ambitionen att bara ha det gött. Så låter det så svävande, behagligt galet bra. 

Yast är det bästa jag hört på den svenska musikscenen på länge. De är unika i den svenska kontexten och de är efterlängtade. Soundet känns exotiskt och knappast som att det kommer från Sandviken.  Adrian recordings, som bl.a. står bakom The bear quartet och MF/MB/, känns väldigt tillförlitliga.

Ge mig vår till det här, snälla.

2012 års bästa album

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Lyssna, betrakta, mys, minns det du tagit del av och ta igen det du missat.

Ariel pink’s live

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

För några veckor sedan upplevdes Ariel pink’s haunted graffiti live på Debaser medis. Efter att ha blivit småsint för att ha blivit avkrävd 25+25 kronor för att hänga in kappa+väska lyftes humöret av låtar som Mature themes, Only in my dreams , Round and round och helt fantastiska Fright Night (Nevermore). Saknades gjorde bl.a. Bright lit blue skies och Cant hear my eyesav förståeliga skäl antar jag, då de ville lyfta fram senaste skivan.

Hur som, helst, så är det är jävligt värt band att se live, pga deras något ambivalenta och trasiga genre/ickegenre. Somliga surrealistiska stunder fattar man inte vad de vill, andra erkänner man som något av vår tids mest välgjorda pop. Jag tror att Ariel pink’s kan komma att hyllas som 2010-talets mest nyskapande och respekterade band. Just för att de blandar vackra popmelodier med fullkomlig galenskap, lo-fi, psykedeliska influenser och så vidare. De är svåra för stunden, varför de kommer att erkännas senare. Ariel Marcus Rosenberg, bandets sångare, avslutar kvällen med att sänka ner huvudet och röka en otillåten cigarett på scenen. Eller var det under fina Nostradamus & Me? ”Goodbye… bye bye…” Oklart, men skitsamma. Jag fick lust att göra detsamma. Goodbye

Setlist/låtlista:

Kinski Assassin
Is This the Best Spot?
Pink Slime
Mature Themes
Only in My Dreams
Facts of Destiny
Driftwood
Strange Fires
Among Dreams
Early Birds of Babylon
She’s My Girl
Fright Night (Nevermore)
Menopause Man
Nostradamus & Me

Extranummer:

Symphony of the Nymph
Round and Round

Ariel pink’s haunted graffiti på Debaser medis

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Ikväll går Populaermusik på Ariel pink’s haunted graffiti, detta inledningsvis så svårlyssnade band i form av lo-fi/pop. Men efter ett tag upptäcker man dem, de fullkomligt utmärkta låtarna, såsom Mature themes, Only in my dreams, Cant hear my eyes m.m.

Jag tänker att de är ruskigt galna live. Jag bereder mig på det oväntade. Ses där!

Populaermusik dyker upp i dj-båset på Kalmar nation

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

På torsdag kväll, den 8’e november befinner jag mig på Lyssna @ Kalmar nation för att spela skivor mellan kvällens konserter, tillsammans med den gedigne Karl Fallkvist. De som spelar är hårda Isobel & november (i november månad) samt folksinger/songwriter Sara BjörkegrenKlicka på bilden och läs mer på facebookeventet.

Jag och Kallefalle kommer att inrikta oss på garage/lo-fi och tänker att viska försöka sprida en skön stämning. Tänk Dinosaur Jr. – Feel The PainAriel Pink’s Haunted Graffiti – Bright Lit Blue Skies och Smith Westerns – Weekend. Anslut, dra en billig studentbira, ät en sunkig burgare och sitt med vänner och trivs i några timmar. Kanske slutar det på Palermo, vem vet.