Arctic Monkeys – AM

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Arctic monkeys

Populaermusiks senaste tillskott i redaktionen heter Lucas de Vivo. Han har valt att kommentera Arctic Monkeys nya album ”AM”.

Klicka här för att lyssna på Spotify

På nya skivan ”AM” fortsätter Arctic Monkeys att berätta historier man så lätt känner igen sig i. De bygger på ett spännande sätt vidare på sitt säregna sound, men det har hänt mycket med det osäkra pop-bandet sedan de slog igenom med hjälp av Myspace i början av 2000-talet. Mest slående är hur sångaren, Alex Turner, har förändrats sedan han för sju år sedan mumlandes presenterade bandet med att säga ”We are the Arctic Monkeys, don’t belive the hype” i ett numera klassiskt youtube klipp. Idag framstår han istället som självsäkerheten själv och hans nya rockabilly-stil, komplett med brylkräm och skinnjacka, är så lustig att man inte kan låta bli att bli hänförd av den fantastiska ”jag gör vad jag vill”-inställningen.

På sin femte fullängdare har britterna blandat ner rikligt med tung R’n’B-krydda i låtarna. Öppningsspåret ”Do i wanna know?” börjar med ett luftigt och simpelt trumkomp som sedan fylls ut av en melodiös gitarrslinga. När man lyssnar känner man bara för att gå en promenad i ett höstruskigt Sverige med huvan uppdragen och gå i takt med musiken. Refrängen, med en kör som sjunger högt upp i registret, ger klara vibbar från radiomusikens värld, men på ett betydligt mer lyssningvärt sätt. Det nya soundet känns modernt och Arctic Monkeys lyckas verkligen återuppfinna sig själva, vilket inte är helt vanligt för brittiska band som slog igenom vid millenieskiftet.

Bäst på skivan är, som vanligt med Arctic Monkeys, de fantastiska texterna om brittiska utekvällar och trasig, problematisk kärlek. Bästa låten på skivan är ”Why’d you only call me when you’re high?” som utöver att ha ett beat värdigt en Dr. Dre-produktion, innehåller fantastiska textrader såsom ”The mirror’s image, It tells me it’s home time, But I’m not finished, ‘Cause you’re not by my side”. Den berättar om en utekväll, som hämtad ur varje 20-årings liv. Videon till låten är förövrigt en fantastisk uppvisning av bandets självsäkerhet. Den börjar med ett skådespeleri där bandet festar på en lokal pub. Ur högtalarna strömmar såklart skivans äldre singel ”Do i wanna know”.

Även om man kan sakna den tidiga, ungdomliga upptempomaskin som Arctic Monkeys var på sina första skivor, är det bara att inse att var sak har sin tid. AM är en väldig bra fortsättning på Arctic Monkeys karriär och den kommer bli en bra kompanjon när hösten träder in.

Populaermusik intar Hultsfred

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Din tältgranne ställer sig långsamt upp, som i trans. Blicken är riktad mot skyn. Det som sedan följer är otäckt. En efter en ställer sig hela campingen upp. Alla tystnar. Varenda blick är fäst vid samma punkt. Du känner snart för att följa dina alldeles naturliga impulser. Vad är det alla ser på? Undrar du. Du vill också se, men känner ett obehag. Det är något som inte stämmer. Du frågar din vän, vad det är som pågår, vänder dig om. Men det är för sent. Hen står där, som alla andra. Blicken är stadig. Och hen ser samtidigt lycklig ut. Nöjd. Men du känner dig ensam, utelämnad. Och upplever samtidigt en otrolig nyfikenhet. Avund.

Inget kan stoppa det; du vänder dig om och tittar.

POPULAERMUSIK INTAR HULTSFRED

Det du känner är lycka. Epifani, ett glädjerus. Det är bländande, skönt och det känns som att du alltid har väntat på det, utan att ens veta om det. Du tänker: låt det aldrig ta slut.

Det kommer aldrig att ta slut.

Se med fördel följande akter på Hultsfredsfestivalen 2013:

Kurt Vile // Shout Out Louds // YAST // Band of Horses // Lune // Portishead // Phoenix // Mew // The Flaming Lips // MF/MB/ // Kings Of Convenience // This Is Head // My Bloody Valentine // Arctic Monkeys // Amason // Hästpojken

Klicka på respektive titel för att lyssna på Spotify. Öppna ölen. Sätt ner tältpinnarna. Var spontan. Berusa dig.