Mr Cool ställer in- Twittervänstern nya Öholmhögern?

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Mr-Cool

Twitter har i dagarna rasat mot rapparen Mr Cools våldsironiska och kvinnoförnedrande texter, någonting som för tankarna till den kristna högern och ett tv-program från 80-talet. Drevet är nymoralistiskt och inkonsekvent, tycker Freddi Ramel.

Året var 1984 och tidningen OKEJ:s chefredaktör Anders Tengner hade blivit inbjuden till ett numera kultförklarat avsnitt av debattprogrammet Svar Direkt med Siewert Öholm. Bandet W.A.S.P., eller ”V.A.S.P. – vi ar säjtans pipel” som Siewert Öholm valde att kalla dem, sjöng låttexter om att knulla som bästar och hade en uppseendeväckande liveshow, vilket fick moralisterna att gå i taket. Anders Tengner fick ensam försvara linjen att låttexter om mord och våldtäkt inte nödvändigtvis behöver betyda att artisten själv är vare sig mördare, våldtäktman eller förespråkare av detsamma. Tengner menade att man även inom musik kan spela en karaktär, men blev ivrigt ifrågasatt av en hel studiopublik av vettskrämda småbarnsföräldrar.

2015 står istället den förment radikala unga, feministiska vänsterrörelsen på det sociala mediet Twitter för den enögda moralismen. Nu med udden riktad mot standup-komikern Anton Magnusson och hans rap-karaktär Mr Cool, som i förra veckan blev bokad till Emmabodafestivalen. Det är skandal och han måste stoppas, menade man. För någon dag sen startades också en namninsamling för att få det verkställt. På onsdagen gick Mr Cool själv ut på sin Twitter och meddelade att nätaktivisterna hade vunnit: konserten ställs in.

Det man reagerar mot är artistens texter, som ofta överdrivet beskriver våldtäkt, pedofili, mord och andra likartat vidriga och stötande ämnen. I Facebookgruppen ”Avboka den sexistiska och rasistiska rapparen”– som i skrivande stund har knappt 1500 likes- antar man dock utan belägg att det är artistens egna åsikter som återspeglas i texterna. Följande står att läsa:

mrcool7

Som bevis på att vi dessutom har att göra med en tvättäkta rasist tar man en tweet som Mr Cool har skrivit, ett medvetet dåligt och helt obegripligt skämt om judar och homosexuella:

mrcool6

Detta gör man utan att berätta att 90 procent av Mr Cools tweets uppenbarligen skrivs utifrån perspektivet av en fiktiv karaktär. Det står också helt klart att subjekten i hans twitterskämt inte utgör dess måltavla. Det är en drift med stereotyper, fördomar och allmän dumhet. Här är fler exempel på Mr Cools twittrande:

mrcool3

Detsamma gäller Mr Cools musik, som man vildsint citerar ur utan att ens försöka tolka det som annat än ett skamlöst propagerande för rashat, våldtäkter och massmord. Är det möjligt att Anton Magnusson spelar på det våldsamma, äckliga och grova som del av den karaktär han valt att kalla Mr Cool, precis som andra artister som bokats till sommarens festivaler? Som exempelvis Tyler, the Creator från hiphop-kollektivet Odd Future, som spelar på Way Out West i Göteborg i augusti. I låten ”Yonkers” beskriver han hur han våldtar en gravid tjej för att sedan berätta för sina vänner att han har haft en trekant. Nedan följer fler grafiska och grova våldtäktsskildringar från Tyler, the Creator:

tyler

Mr Cool verkar inom samma tradition som Tyler, the Creator men också svenska artister som Johnny Bode, Eddie Meduza, Onkel Kånkel och Lilla Lovis (bokad tre år i rad av Emmabodafestivalen), underhållare som alla passar in under paraplybegreppet ”könsrock”. Det är musik som har som syfte att provocera, chockera och äckla, ett fenomen som länge varit en del av i synnerhet hiphopen, hårdrocken och punken i stort. Och det må räknas som en låg form av kultur av somliga, rentav totalt vidrigt och osmakligt. Men förstår inte dessa nätaktivister att man agerat nyttig idiot åt någonting man avskyr? Hela mediasverige har uppmärksammat Mr Cool på grund av drevet. Han har gått från relativt obskyr till rikskänd på bara en vecka, tack vare den ogenomtänkta och affektdrivna stormen av nymoralistisk panik som popvänstern skapat på Twitter.

I en krönika i nättidningen Festivalnytt går man allra längst. Där basuneras det ut att Mr Cool sysslar med ”konst som strider mot de mänskliga rättigheterna”. I rubriken frågar man sig också, lustigt nog, ”när går vi över gränsen?”. Jag kan tänka mig många saker i världen som strider mot de mänskliga rättigheterna, men en skånsk rappare och komiker med pubertala och grova texter är inte en av dem.

Och ska man bojkotta eller stoppa det ena, så bör man rimligen bojkotta eller stoppa det andra. Hip-hopgruppen Onyx är till exempel bokade till Debaser medis den 14e maj. Nedan följer ett utdrag ur deras låt ”Blac Vagina Finda”:

”Leavin the hoes, smackin the hoes, leavin em on the subway / Lost without a care but can’t walk cause that ass is broken (…) Ya don’t stop, And ya don’t quit, We’re gonna be fuckin some bitches kid…”

Var är Facebook-gruppen för att bojkotta Debaser?

Och var är Facebook-gruppen för att bojkotta Way Out West?

Ja, vart går egentligen Twittervänsterns gräns?

 

 

 

Musikhjälpen <3 Kvinnohat!

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Musikhjälpen 13

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Populaermusik har skänkt pengar via Kvinnohats insamling till Musikhjälpen. Gör det du med så stödjer du två fantastiskt bra grejer på samma gång! Varför ska man skänka via just Kvinnohat kanske du undrar? Jo, för att den typen av organisationer, som gör människor medvetna om sexism, är väldigt viktiga.

De är uppe i ca 44.000 kr just nu- Klicka här för att skänka en slant du med! Eller skicka ett sms till 72999 med texten ”ok(antal kr) kvinnohat”

Och följer du inte kvinnohat på instagram? Gör det!

M.I.A.-fingret vs. sexiga bakgrundsdansare

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

mia-middle-finger-super-bowlNär M.I.A. uppträdde i pausen på Super Bowl i USA, sa hon ”I don’t give a shit” (about Super bowl, kanske?) och pekade finger rätt in i kameran.

Många stackars Amerikaner blev såklart upprörda, och det har gått så långt att hon även blivit stämd av NFL på ca 10 miljoner kronor för det hela.

Samtidigt uppträdde Madonna. Hon hade flertalet kvinnliga, väldigt unga och utmanande, sexuella exponerade dansare, iklädda cheerleader-kläder.

M.I.A. släppte nyligen en video, där hon ifrågasätter NFL’s agerande samt amerikaners upprörda röster. Varför är det okej att unga tjejer exponeras sexuellt i samband med ett av världens största TV-event, när det inte är okej för mig att illustrera kvinnlig frigörelse?

Citat DN:

”Vad är då mest provocerande för familje-tv i USA, undrar M.I.A., mitt finger, eller dessa utmanande hejaklacksledare, samtliga under 16 år?

– De vill att jag ska gå ned på knä för dem och be om förlåtelse, så att de kan slå till mig på handen och ungefär säga att det är helt okej om jag vill bli sexuellt exponerad som kvinna, men inte att jag illustrerar kvinnlig frigörelse genom punk-rock, säger hon om NFL.”

Nedan kan du se videon

Heja M.I.A.!

Equalizer – ett feministiskt nätverk

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Equalizer– Poppa cavan och bränn bh:n, nya välbehövliga perspektiv inom musik- och mediavärlden är här, skriver Filipa Rosenberg.  

Hon skriver för Equalizer som är ett nytt feministiskt nätverk på webben. 

Sidan är snygg som satan, drivs av bra människor som har goda värderingar. Bara tjejer. De tipsar om klubb, musik och annan populärkultur. De kommenterar och protesterar. Välj följ på något av de sociala medier du föredrar, för att se vad som dyker upp.

Vi på Populaermusik stödjer fighten för att kvinnor ska ta mer plats och är engagerade på vårt sätt. Men som manlig skribent lovar jag att aldrig ta över stafettpinnen. Jag tänker inte göra även feminismen till en manlig sak. Jag tänker inte erövra även den maktpositionen. Nej. Jag tänker ligga där i bakgrunden och puttra; påverka på det jag kan. Kvinnan måste få behålla makten inom feminismen. Detta är en av de orsaker till att initiativ som Equalizer måste få exponering.

Klicka här för att besöka Equalizer

Vi firar sajtens uppkomst genom att lyssna på ”Non of dem” av Robyn, feat Röyksopp, som jag hittade via det här inlägget på Equalizer. Jag har LIKSOM missat den här feta låten.

Grrrl Collection på feministiskt forum // The Julie ruin

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Feministiskt forum götet

”Kom och lyssna på oss när vi pratar om Riot Grrrl, att skriva “herstory” – vikten av dokumentation och Grrrl Collection!” 

Befinner du dig i Göteborg i helgen? Funderar du över varför det är viktigt att skriva om fler kvinnliga artister? Musikbloggen Grrrl collection kommer på Feministiskt forum berätta om vikten av att synliggöra kvinnors historia och kvinnor i samtiden.

Klicka här för mer information om övriga föreläsare/talare.

Om du inte följer bloggen Grrrl collection så tycker jag du ska göra det. Både av moraliska, politiska och humanistiska skäl. Samt deras förmåga att tipsa om grymt bra punk. I det senaste skrev de om The Julie ruin, vars album ”Run fast” släpptes för ungefär en vecka sedan. Låten ”Oh come on” påminner mig om Le Tigre och är alldeles lagom rostig.

Klicka här för att besöka Grrrl collection

 

”Det ska vara deras skuld och inte hennes skam”

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

ingrid stenlund

Då Jonna Simas artikel här i dagarna spridits, angående hennes färd med ett antal manliga musiker, är det många som beskyller henne för att vara den som är korkad som hoppar in i bilen. 

Kvinnan ifråga bör inte utsätta sig för risken. Som en bekant tyvärr uttryckte sig: ”vi lär våra barn att inte sätta sig ensamma i bilar med främmande människor; så varför i hela friden skulle en vuxen göra det? Ofattbart.” Denna aspekt av händelsen är dock fullkomligt ointressant. Det intressanta är att de sexuella trakasserierna är FEL och att de bör uppmärksammas och förkastas. Männen gjorde fel. Ytterligare en bekant ställer sig, mer genomtänkt, frågan: ”om vi tittar rent statistiskt när det gäller risksituationer som kan innebära våld/våldtäkt så blir det lite väl mycket att hålla koll på (gå i parker, vara på fest, bli kär, säga nej, gifta oss, vistas utomhus, osv osv). Acceptera att det finns risker med att som kvinna åka bil med män? HELL NO!!” Jag tycker att det är otroligt viktigt att man flyttar fokus från det egna ansvaret, och istället ifrågasätter de felaktiga strukturerna som ligger bakom händelsen.

Den unga musikern Ingrid Stenlund har också hon koll på vilka som bör beskyllas och inte, vilket hon på ett gripande och fint sätt presenteras i hennes låt Det skulle vara ni. 

”Det ska vara deras skuld och inte hennes skam”

Sexism på WOW

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

sexism wowJournalisten Jonna Sima hade en fruktansvärd upplevelse på årets Way out west. Detta visar exakt hur viktigt det faktiskt är att arbeta mot sexism. 

Och angående artister som sjunger om bitches osv, som hon också nämner i texten: det är sådant som faktiskt skapar den här sortens beteende, legitimerar det. Inget snack. Klicka på bilden för att läsa hennes text om denna otäcka bilfärd med Alicia Keys manliga bandmedlemmar.

Känn ingen sorg

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

känn ingen sorg

Följande text avslöjar en hel del viktiga delar av filmen Känn ingen sorgs berättelse. Så läs kanske inte om du inte sett den ännu, men har tänkt se den. 

Filmen inleds med att huvudkaraktären Pål ska framföra Brännö serenad i kyrkan vid en skolavslutning. Han bär en Gais-tröja och färgglada armband. Visan framförs aldrig – istället får vi se ett slags tvångssyndrom i form av att han istället visar rumpan för publiken. Han lider av scenskräck, är ofantligt nervös. Denna scenskräck genomsyras Påls karaktär av genom hela berättelsen. Vidare hoppar vi en sådär 15 år framåt och för att visa att Pål är Pål låter man honom bära samma Gais-tröja och samma armband. Scenen som sedan följer, när de jagade av Göteborgsfans ramlar gatan fram tonsatt av låten ifråga, rycks jag upp och kommer i skön stämning. Men sedan avslutas jakten med ett dopp i en container full av vatten och fiskhuvuden. Sistnämnda blev, tillsammans med övertydligheten i form av Gais-tröjan, lite för enkelt för mig. Så jag blev lite av.

MEN. Efter denna ganska tveksamma inledning växer filmen och man kan luta sig tillbaka något. Framställningen av Göteborg tillsammans med Håkans musik kommer man bara inte undan. När det också framställs vackert likt en liten saga känner jag mig lycklig. Karaktären Pål blickar mot horisonten och drömmer om Rio. Han vill vidare, till något annat. Johnny är en sympatisk knarklangande barndomsvän som styr vad som sker. Håller fester och känner vakterna på klubbar. Han är fin och vill (nästan alltid) sin vän Pål väl.

Framställningen av filmens kvinnliga karaktärer kräver dock sitt eget stycke. Det är hemskt trist att de är så stereotypa, tom när det är Sveriges finaste Håkan som skapat dem. Horan och madonnan alltså. Eva och Lena. Dessa två ytterligheter tycks vara de enda alternativen för en kvinna i sagans värld. Eva rör sig ständigt i sexiga, förföriska poser. Sitter ensam i en röd genomskinlig BH på sin säng och snortar kokain på sensuellt vis. Lena är flickvänsmaterialet som sysslar med kampsport och tycks till en början vara ointressant som något annat än vän, i hennes ”okvinnliga”, sportiga drag. Pål är en svag man, vars drifter inte kan stoppa honom när Eva valsar förbi. Tills han förstår att hon är en svår vacker kvinna man inte kan få. En som inte blir ihop med någon. Först då inser han att Lena är den rätta. Fan va fint va. Vackert. Nä, det här hoppades jag man skulle slippa.

Vidare. Johnny dör. På grund av knarklangandet. I armarna på Pål ber Johnny honom att sjunga för honom, för att sedan somna in. På begravningen ska han så möta sin största skräck, i samma kyrka där det hela började: spela och sjunga inför en publik. Svårmodigt pressar han fram En midsommarnattsdröm och den växer sig så stor och känslosam att jag för första gången, vad jag vet, gråter i en biosalong. Tårarna forsar. Det är oundvikligt. Jag lider och är lycklig och lämnar tillställningen med ett svårslaget känslosvall.

Trots sina brister är filmen fantastisk. Stämningen, karaktärerna. Sagan.