Populermusik missar aldrig Popaganda

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

PopagandaÄntligen är sista helgen i augusti kommen, Popagandahelgen i Stockholm. Alltid lika trevligt. Kvällen har stundals spenderats med skivan ”Overgrown” av James Blake – en av festivalens bästa bokningar. Som uppvärmning inför helgen kommer nedan en repris på ett inlägg från januari 2014, där skivan minst sagt hyllas. 

”Den passiva passageraren kryper ihop mot bildörrens ruta. Färden genom mörkret känns oändlig och meningslös. Möten med strålkastare är det enda som bryter av det svarta. Men James Blakes skiva instängd i täta hörlurar får tiden att stanna. I en situation där intensiv musik mättar för fort, inger Blake känslor av luftig klarsynthet. Alla små toner och ljud tas tillvara på. Det sticker till överallt i kroppen. Akupunktur. Han låter en frossa i meningslösheten.

Hela albumet är utmärkt. Men några låtar kan nämnas. Trots att Blake inte vanligtvis gör hip-hop har han gjort årets kanske bästa låt i den genren. I ”Take a fall for me” översköljs lyssnaren av RCA’s rappande mörker som berättar att kärleken mellan de två personerna är omöjlig. ”Retrograde” är däremot given som en av de bästa låtarna alla kategorier. Vilken kraft! ”To the last” får dig att tappa andan. Tappa andan! Ta plats i meningslösheten och frossa. Frossa i James Blake. Lyssna

Vi ses på Eriksdalsbadet!

Så låter Vatikanen

Tweet about this on TwitterShare on Facebook


Vatikanen omslagMusikprojektet Vatikanen började med två hälsingemusikers mättnad på smal och svår musik. Ett mejl till en lärare i Kina inledde en tvåårig process som skulle mynna ut i en EP med fyra spår popmusik.

För ett, kanske två år sedan, satt violinisten Samuel Bergström i ett rött hus med blå knutar i Hedsta som ligger i norra Hälsingland. Hedsta är en by med ett antal gårdar, en fin nedlagd skola och ett numera sällan använt Folketshus – där möjligheten dock finns, att spela pingis på tisdagar mellan 18–21. Byn är omgiven av barrskog, sjöar och vattendrag. De flesta som besöker byn, gör det genom att i ett par minuter befinna sig inom dess gränser, på genomfart utefter landsvägen. Kanske från centralorten Ljusdal, på väg till Ramsjö, eller rent av Ånge. Kanske körandes en lastbil med virke.

Violinosten Samuel Bergström satt i det röda huset med blå knutar, som för övrigt tillhör en man som kallas för Kivi och sambon Frida. Inget vet varför han kallas för Kivi, men han och Frida har två barn, höns, får och ibland kalkoner och grisar. Violinisten Samuel Bergström satt där, kanske med ett glas rött vin i handen. Eller om det var ett glas öl. Han sa:

– Jag gör pop numera. Med Lars och Daniel. Vi låter som Coldplay ungefär.

Det var ganska oväntat att Samuel Bergström, violinisten, berättade att han gör pop. Tillsammans med läraren Lars Landgren, som lärt ut engelska språket i Kina och Kazakstan. Och Daniel Granberg som jobbar som producent och ljudtekniker och vars bror startade rockbandet Hellsingland Underground.

Vatikanen, kom popbandet att heta.

De gjorde hur som helst – och gör fortfarande – pop tillsammans, men det är inte alltid lätt att få ihop det. Daniel Granberg frilansar och har en dotter. Samuel Bergström ger fiolkurser, är i det närmaste självförsörjande bonde och har tre barn. Lars Landgren far mellan Ljusdal, där han bor, och Stockholm på helgerna och jobbar heltid som lärare på Stenhamreskolan under veckorna.

– Men vi ses och försöker lågmält bråka oss fram till beslut, oftast genom att Samuel har med sig en lista på idéer, varpå Daniel sågar merparten av dem och jag kallas in som domare, säger Lars Landgren, som berättar vidare hur allt började:

– Idén om att göra popmusik kom till eftersom Daniel och Samuel var trötta på att göra smal musik. De hörde av sig när jag bodde i Kina och bad mig skriva några texter.

Ambitionen var att komma undan det svåra och smala.

– Vi ville göra något som kändes kul och som också lät bra, men som samtidigt inte känns gjort. Något som inte går in i någon tydlig genre, säger Lars Landgren.

Vatikanens första EP kom ut på Spotify den 4 maj och har samma titel som huvudspåret: ”Sundown”. Samuel Bergström refererade till Coldplay, som inte på något sätt är smalt, men som låter bra och inte heller kändes särskilt gjort när de dök upp. Låten ”Sundown” känns ganska Coldplay. Inte minst pianoslingorna som liksom söker sig mot himlen.

Men de vemodiga stämmorna på spår två, ”Old Red Light”, påminner kanske mer om Midlake och bandets berättande folk-förnimmelse. Vatikanen kanske inte går under någon given genre, förutom då pop, men det är omöjligt att komma undan referenser,

Lyssna på Vatikanens EP Sundown på Spotify.

The Radio dept. och död åt fascismen

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

The Radio dept death to fascismÄLSKADE FAVORITEN The Radio dept. är tillbaka med en ny singel, Death to fascism, alldeles precis lägligt inför valet.

Låten är kanske inte en av deras bättre, men däremot är omslaget väldigt snyggt och deras pressutskick i samband med releasen oerhört angeläget och fint:

”Opinionen har svängt och borgarna kommer förlora. Samtidigt håller stadsministern tal där han ställer välfärd mot invandring, rasistiska Sd växer och nazister marscherar på våra gator. Det anses på borgerliga ledarsidor antidemokratiskt att demonstrera mot nazism och rasism, och om du ändå gör detta riskerar du brutal misshandel och mordförsök. Inte bara av de brunhögergrupper du protesterar mot utan av polisen som gärna rider över, ja ovanpå människor, om de inte är nazister, slår dem med batonger och sköldar eller kör på dem med bil.

Därför är budskapet ett annat denna gång: Död åt fascismen, frihet åt folket! / THE RADIO DEPT.”

 

LYSSNA HÄR

 

Songs: Ohia – The Magnolia electric co.

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

songs-ohia-magnoliaSongs: Ohia – The Magnolia electric co. har legat som ett varmt täcke över de två senaste månadernas tillvaro. Inget verk har så slagkraftigt omfamnat känslor som detta, i varje fall den senaste tiden. Klicka här för att lyssna medan du läser. 

The whole place is dark
Every light on this side of the town
Suddenly it all went down

Vännerna har gått för kvällen. Det uppstår ett stort, mörkt hål innan läggdags. In i rummet söker sig dimman, som inga dörrar kan stänga ute. Magen drabbas först, sedan följer huvudets och sinnets förrädiska reaktion. Paniken måste stillas, omvandlas, kanske omfamnas. Songs: Ohia berättar då att

See I ain’t getting better. I am only getting behind
I am standing on a crossroad trying to make up my mind
I’m trying to remember how it got so late
Why every night pain comes from a different place
Now something’s got to change
I put my foot to the floor
To make up for the miles I’ve been losing
See I’m running out of things
I didn’t even know I was using
And while you’ve been busy
Learning how to complain
I’ve been busy learning
How to make a change
I made a change

Så följer en promenad genom gamla, vackra gula stenhus med svarta plåttak. Horisonten är ännu lite mörkblå. Nätterna börjar bli ljusa. Fötterna håller rask takt och det känns lite bättre, som ett vemodigt gruskorn av lycka. Men tankarna snurrar och snöar in på sådant som måste smälta bort.

And everything you hated me for…
Honey there was so much more
I just didn’t get busted.

I’m not looking for an easy way out
This whole life it’s been about
Try and try and try
And try and try and try
To be simple again
Just be simple again…

Fötterna känns snart tunga. Det går inte att hålla emot längre, så det är bara att släppa taget om det rep man försöker klättra upp för. Skräck följer, blandat med behag.

Ett par tre cigaretter gör dimman mer onyanserad. Det är en förlängning av dekadensen, men den nya känslan är åtminstone mer oklar. Oklart är mer behagligt än det så skrämmande klara.

Did you really believe
that everyone makes it out?
Almost no one makes it out
I’m going to use that street to hide
from that human doubt
to hide from what was shining

Vägarna leder sakta tillbaka till det ogästvänliga hålet. En cigarett till på parkbänksryggen i ljuset av lyktan vid ingången och ögonen blir sömniga – kanske är det målet? Det känns läskigt att ta bort Songs: Ohia. De får följa med till sängen och fortsätta omfamna dimman tillsammans med cigaretterna som gjort huvudet snurrigt. Men ingen kan avgöra om natten blir sömnlös eller inte.

You might be holding the last light I see
Before the dark finally gets a hold of me

The war on drugs nya album ute nu

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

the war on drugs lost in the dreamFörra albumet ”Slave ambient” var ett mästerverk. Deras unika driv av psykadelisk poprock, tillsammans med både Bruce- och Bobinfluenser, tog oss med storm. Senaste singeln ”Red eyes” har gått på högvarv. Nu har äntligen The war on drugs nya skiva ”Lost in the dream” kommit. Det här är vårens musikaliska skapelse. De är dessutom hemskt bra live; spelar på Mejeriet i Lund 17 maj, Debaser medis i Stockholm 18 maj och på Pustervik i Göteborg den 19 maj. Släpp in den här världen i ditt huvud. Sväva fram på gatorna, i tunnelbanan, på cykeln. i bilen och ut i rymden. Se konserten. Var där och blunda, känn, sväva.

LYSSNA

KÖP BILJETT

Ait Waves – air waves

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Air wavesEtt något ouppmärksammat band ska äntligen få lite uppmärksamhet. Lite – men ändå!  Detta är fina Air waves som för sju år sedan släppte deras 17 låtar långa debutalbum. Sångaren och hjärnan bakom de fina melodierna heter Nicole Schneit och kommer från Brooklyn. 

Det självbetitlade albumet från 2007 går före både podcasts och radio för tillfället. Antydningar till vår i luften kryddas av Air waves och magen berättar att vintern knappast har en chans mot styrkan i denna hänförande kombination. Velvet underground & Nico känns som eventuell inspirationskälla. Sången förtjusande osäker och otrygg, men ändå vågad. Soundet är rostigt och smakar garage. Men är samtidigt melodiskt, dramatiskt och vackert.

Brooklynbandet är överraskande svåra att googla och första albumet är märkligt nog knappt varken särskilt omskrivet eller uppmärksammat. Mer indie-mysiga ”Dungeon dots” (med det härliga omslaget föreställande en riddare med ett litet riddarbarn) som släpptes tre år senare har förvisso nämnts på Pitchfork, men förstnämnda är verkligen värd mer. Låtar som ”Shine on” är fantastiskt soliga, ”Cirkle of gnomes” fartfyllt skräckinjagande, ”Fallen pieces” solkigt sömndruckna och ”Waiting game” söta som melankoliskt, tänkvärt godis.

Med det sagt så är även den andra skivan väldigt, väldigt bra. Favoritlåten är helt ärligt ”Radio”, från just den. Och ”Force fed” är jäkligt bra! Och underbara ”Lightning”. Okej, ”Humdrum” måste nämnas med. Ja, ni hör ju. Rena guldgruvan det här bandet. Men börja ändå i 2007, om ni vill behålla hedern.

LYSSNA

Au revoir Simone ikväll

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

aurevsimIkväll besöker Populaermusik Debaser Strand för att se Brooklynbandet Au revoir simone. Det blir knappast så mycket mer indie än såhär. Beatsen kommer att vara varma, täta. Det lär bli fantastiskt!

Inte bevandrad? Här är en tidigare skapad The hitchhiker’s guide to AU REVOIR SIMONE 

Nedan: video till låten ”Crazy”, som är en remake av filmen ”After hours”. Mycket sevärd!

Tennis – Small sounds

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

tennis-small-sound-coverEn av Populaermusiks eviga favoritartister Tennis släppte TYDLIGEN redan i november EP’n ”Small sounds”. Men den dök däremot upp först idag på Spotify. Och det meddelades av Spotify via mail, som tydligen hade stenkoll på favoriserandet.  

De fem små vackra melodierna seglade hur som helst helt fantastiskt lämpligt in i sinnet under dagens färder och promenader. Alaina Moores röst är en utmärkt kombination av hänsynslöshet och ängslighet. Förtrollande och engagerande. Känslan formas till en varm och trygg hand, som träder in i bröstkorgen och omsluter hjärtat. Hjärtat känner att det är vid liv, men uppmanar till ett mer handlingskraftigt sådant. Den talar om att livet är bräckligt, men samtidigt att bräckligheten inte är något att hänga upp sig vid. Livet är självklart. Döden likaså.

Precis som tidigare material, särskilt ”Young and old”, håller alla låtar väldigt hög nivå. Spår ett och två utmärker sig dock kanske lite mer än övriga.

Vi måste dessutom åter igen lyfta på hatten för deras data-retro-härliga hemsida. Klicka här. 

Klicka här för att lyssna på ”Small sounds”