Yuck, årets bästa skiva

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Yuck glow & beholdMed tydliga lo-fi-referenser á la Dinosaur jr kastade sig Yuck 2011 in i lyssnarens öra. Ett fantastiskt album. Nu har de återvänt med ”Glow & Behold” och med det en mycket kraftigare musikeufori. Känslor infinner sig, som en lyssnare får uppleva endast fåtal gånger i livet. Inget album har detta år känts så outhärdligt bra som detta.

Några få gånger i livet är musik överväldigande. Såpass att dina ögon i en sorts häpnad tåras. Du andas hastigare. Livet känns fullkomligt. Det går egentligen inte att beskriva som lycka. Snarare perfekt symbios mellan det underbara och det förfärliga. Känslan infann sig häromkväll.

Cykeln leddes uppför en backe mot träningsanläggningen. ”Memorial fields” sökte sig in i sinnet i slow motion. Det smakade tidiga Placebos ”Narcoleptic. Ett band jag idag kanske avskyr, men som jag en gång i tiden hade en enormt stark relation till. Så fortsätter det. ”Middle sea”, var fan ska jag placera det? Jag har känt detta förr! Körerna, vad är det? Drivet. Sedan dundrar de in My bloody valentine-gitarrer utan att låta sången försvinna, i underbara ”Rebirth”. Vi behöver inte längre röra oss framåt – vägar, träd, gatlampor och människor far istället förbi oss. ”Somewhere” – definitivt Kent. ”Vad två öron klarar” från -95?

Och vad som dessutom är helt fantastiskt är att inget blir mer höst än detta. Årstiden förkroppligas. Känns komplett. Ta del av detta och du tar del av hösten.

Klicka här för att lyssna på Spotify

Och här tillkommer en knäpp tennisgubbe!

 

Kommentera