These New Puritans – Organ Eternal

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

I mitt förra inlägg här på Populaermusik våndades jag över alla de artister jag just var på väg att missa på årets upplaga av Way Out West. Efter att helgen passerat var jag såklart ändå tvungen att höra mig för med alla jag träffade på som deltagit vid festivalen hur hen, hen och hen, hade varit. – Levererade de som man trodde skulle leverera? – Hur fantastiska var The Knife? Vid ett av dessa samtal la personen i fråga extra stark betoning på sthese_new_puritans0itt beröm för These New Puritans spelning i Annedalskyrkan. Eftersom jag aldrig riktigt tagit mig tid för TNP, bestämde jag mig för att dra igång deras senaste, Field of Reeds på tåget till Uppsala igår. Höjdpunkten inträffade ungefär i mitten av albumet, då ”Organ Eternal” slingrade sig fram ur hörlurarna. Jag fastnade för instrumentationen, kombinationen av orgel och piano, som lät som någon form av modern barockmusik, och som tycktes innesluta mig i en musikalisk, dimfylld labyrint, vars lugn endast avbröts av de otroligt snygga effekter/underjordiska tjut som lagts på de flödande tonerna, och som till en början fick mig att förvirrat vrida på huvudet för att försöka hitta källan till dem.

Efter att ha sett videon märker jag att denna, ganska väl, matchar den visuella värld som uppstod framför mig; jag vill höra ”Organ Eternal” i det där tillståndet när man snurrat, så fort det går, med armarna utsträckta, runt runt, och när benen inte håller längre. Man faller till marken, kanske under trädkronorna vi ser i videon, och man ligger där, ser tillvaron snurra, och njuter av känslan av tyngdlöshet.

Kommentera