Bob Dylan – Another Self Portrait: The Bootleg Series Vol 10

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

dylan_.jpg

I slutet av augusti släpper Bob Dylan ännu en gång en ny volym i sin Bootleg Series och detta blir den tionde i ordningen.

The Bootleg Series är album som jag tycker är lika starka som Dylans studioalbum och jag önskar att materialet till dessa Series aldrig tar slut. Volym 5 med titeln Live 1975, The Rolling Thunder Revue är faktiskt en av de första Dylan skivorna jag handlade själv (innan hade jag bara lyssnat på pappas Dylan-skivor) och är en av de Dylan-skivor jag håller högst. Albumet innehåller liveinspelningar ifrån The Rolling Thunder Revue som var en turné som genomfördes med fokus på material från skivan Desire. På turnén medverkade fantastiska musiker som Roger Mcguinn, Joan Baez och T-Bone Burnett och Dylans versioner av låtar som Love minus zero/No Limit, It takes a lot to laugh it takes a train to cry, och The Water Is Wide har aldrig låtit bättre.

En annan av Dylans Bootleg Series -skivor jag vill slå ett slag för är Tell Tale Signs: Rare and Unreleased 1989–2006 som släpptes 2008 och som jag lyssnade på intensivt precis när jag hade flyttat från Stockholm till Uppsala. Som titeln avslöjar innehåller skivan material som Dylan spelade in mellan åren 89–06, några år där Dylan gjorde några av sina bästa album (som Oh Mercy, Time Out Of Mind och Modern Times) och jag blev förvånad över att Dylan valde att utelämna så mycket fantastisk musik från studioalbumen.

Jag flyttade till Uppsala själv och kände mig ensam när jag vandrade lägst Fyrisån med Bob Dylans musik i hörlurarna. Jag kunde dock känna igen mig i Dylans text i den avskalde versionen av Mississipi då han sjunger; ”Walking through the leaves, falling from the trees, feeling like a stranger nobody sees” och på något vis kändes igenkännandet som en trygghet.

Another Self Portrait: The Bootleg Series Vol 10 innehåller 35 tidigare outgivna inspelningar som kom till i början av 70-talet då Dylan gjorde skivorna Nashville Skyline, Self Portrait och New Morning. Tre skivor som utmärker sig mycket i Dylans diksografi (men det är ett en annan historia) som jag är väldigt förtjust i och därför är förväntningarna naturligtvis höga på att få höra de uttag, alternativa versioner och covers som inte kom med på de tre studioalbumen.

Kommentera