Smith Westerns

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

SMITH WESTERNSKlicka på bilden för att lyssna på plattan

En samling vänner under en helg i juni, i ett soldränkt torp i skogen. Pripps, ett friskt vitt, en flaska Bells. Olle undrade ifall jag har lyssnat på Smith westerns senaste. Det hade jag inte. Bandet som gjorde sitt fantastiskt rostiga intryck i låtar som Girl in love från den självbetitlade debuten. Som senare följdes upp med låten Weekend, en stor och följsam extremt medryckande poplåt från albumet Dye it blonde. Där Weekend också är i mycket gott sällskap.

Vi drog igång den nya. Lite långsammare. Produktionen lite rakare, enklare. Somrigt, med en magisk synth. Kanske lite oväntat, men jag tycker om utveckling, förändring hos ett band. Och detta fina tilltalade mig. Den inledande låten 3am Spiritual med Beatles-bas är härligt uppryckande. Olle säger att Karl Fallkvist tycker att det är skit. Det kändes inte helt oväntat. Från att för fyra år sedan skapa garage-rostig lo-fi gör de nu lättillgänglig pop. Typisk ”överproduktion”. En sådan utveckling som Karl ogillar starkt. Och jag förstår det. Men för mig är det fortfarande bra musik, förändringen till trots. Det visar också på bredd. Att musik är rakare betyder inte att den är lättare att göra. Som magiska Glossed t.ex., underbar gitarrslinga. Bra driv, medryckande, fantastisk.

Så vi tar ett glas öl i köket. Saltar torsken, laxen, gårdagsfiskade abborren. Citron, pesto. Äter, skålar, skrålar. Kvällen blir natt. Mörkret gör sig egentligen aldrig särskilt påtagligt under natten. Vi lyssnar vidare. Varsity skapar stämning. Vilken synth! Och vilken avslutning på en stor skiva! Sommarlätt, fint, en kväll i ett soldränkt torp i skogen.

Kommentera