Ulf Lundell – Rent Förbannat

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Man kan inte slockna om man inte har brunnit sjunger Lundell i Moln utan minnen, en av få låtar på nya skivan med en bra melodi och Neil Young-referensen får mig på gott humör. Jag funderar mycket på hans senaste bok Allt är i rörelse när jag lyssnar på Rent förbannat och jag hittar mycket likheter och tankar som återkommer. Detta är ju knappast något ovanligt hos Lundell, hans musik och böcker har alltid gått hand i hand men det är tydligt att Lundell hade mer att säga efter Allt är i rörelse och att Rent Förbannat kan ses som en fortsättning på boken. Han är lika ilsken på nya skivan som har var i boken. Han är förbannad på media, politiken, ja hela samhället. När ilskan är som mest påtaglig är det tunga gitarr-riff som hörs, annars är det många akustiska nummer och det är dem som är höjdpunkterna.

Rent Förbannat är en klar förbättring från senaste skivan Omaha och mycket intressantare. På sina ställen skulle jag till och med säga att det är en annorlunda skiva. Han skriver i Allt är i rörelse om hur han lyssnar på The Clash skiva Sandinista och kanske är det därifrån han fick inspirationen till att göra den märkliga sången 79%. Han skriver också i boken om hur han lyssnar på band som The National och Arcade Fire och kanske är det därifrån han fick inspirationen till en av skivans bästa låtar Eld i berget som har en ljudbild som är väldigt olik det Lundell tidigare spelat in. Mycket av skivan består av bredbent rock som jag inte orkar lyssna på (ungefär som på skivan Slugger) och albumet skulle mått bra av att kortats ner rejält men texterna är (som alltid) välskrivna, tankeväckande och bra. Jag gillar Lundells gnäll och balladen Nattvakten stjäl är den bästa låten han skrivit på många år.

Kommentera