Dinosaur Jr – I Bet On Sky

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Min favoritskiva med Dinosaur Jr är Without a sound från 1994. Det är en skiva som fansen vad jag förstått inte håller så högt utan mest ser som en upprepning på det vinnande konceptet som skapades på skivan innan, Dinosaur Jr:s bästa album enligt många, den mörka Where You Been. Det säger en del om min uppfattning kring Dinosaur Jr, jag föredrar när de låter mer Neil Young än Nirvana och älskade J Mascis soloskiva Several Shades Of Why som kom förra året. Jag föredrar låtskrivaren J Mascis framför gitarristen, jag föredrar när musiken inte är allt för högljudd, inte har för många gitarrsolon och låter melodierna tala för sig själva. Nya skivan I Bet On Sky går till en början i Several Shades Of Whys fotspår, sången är relativt högt mixad och skivan innehåller stråkar, akustiska gitarrer och ett vemod som tilltalar mig mycket.

Öppningen är helt magnifik, de tre första låtarna är det bästa jag hört av Dinosaur Jr sedan redan nämnda Without a sound. Inledande Don’t pretend you didn’t know bygger på en rytmisk otroligt snygg gitarr som spelas tillsammans med en cello och slutar med ett av J Mascis bästa solon på senare år som aldrig tar överhand. Watch The Corners är en släpande poplåt med snygga sångstämmor som innehåller ett parti med enbart akustisk gitarr och sång som är en av skivans höjdpunkter och Almost fare är en perfekt blandning mellan soul och grunge.

Efter dessa tre låtar så börjar skivan mer gå på rutin. Det finns fler bra låtar men ändå ingenting som sticker ut, det låter mest av allt som Dinosaur Jr alltid har gjort. Undantaget är What Was That som är vacker powerpop som får mig att tänka på Guided By Voices. Basisten Lou Barlow sjunger på två låtar och det låter bra, speciellt i Rode som låter så mycket 90-tal att jag för ett ögonblick tvivlar på att det är en skiva från 2012 som jag lyssnar på.

I Bet On Sky är en fin skiva men ändå känner jag mig lite rastlös och besviken när jag lyssnar på den i sin helhet. Efter att skivan öppnas på ett så bra sätt känns det som inspirationen avtar och melodierna börjar försvinna. Det känns som albumet skulle kunnat blivit mycket bättre om man skulle gett låtarna mer tid och gjort vissa arrangemang mer genomtänka. Mest av allt får I Bet On Sky mig att länga efter ännu en soloskiva av J Mascis för just nu känns det som han är som bäst med en akustisk gitarr i sin hand.

Kommentera