Radical Face – The Family Tree: The Roots

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Jag väntade länge med att lyssna på denna skiva trots att jag älskade debuten Ghost när den komma för några år sedan. Det kändes som förväntningarna inte skulle kunna infrias, alltså att uppföljaren skulle vara i närheten av lika bra som debuten och det hade kanske framförallt med mig själv att göra. Det kändes som Radical Face musik var någonting som jag var mer mottaglig för när jag var några år yngre, de pubertalt pretentiösa texterna om spöken var någonting jag hade överseende med då men idag känns de inte lika tilltalande när jag plockar fram skivan. Jag ville ändå ge nya skivan en chans så lyssnade och insåg snabbt att texterna fortfarande var på samma nivå (trots några riktigt fina rader) men musik är som tur mer än bara text.

Metallica spelade nyligen sin skiva The Black Album i sin helhet live dock genom att börja med sista låten och alltså spela låtordningen baklänges. Mitt tips är att göra desamma med The Roots  för att höra de bästa låtarna vilket är de tre sista. Det är lätt att tappa intresset om man lyssnar på skivan från början vilket jag gjorde men en dag när jag var på tunnelbanan och lyssnade på Always Gold så insåg jag att The Roots inte må vara lika bra som debuten men ändå en riktigt bra skiva. Det finns inga låtar med de där riktiga allsångsrefrängerna som Welcome Home och Wrapped in piano strings har och inte några musikaliska urladdningar som magnifika Glory men The Roots är en trivsam och fin skiva. Ben Cooper som han heter sjunger fantastiskt och plockar på gitarren mycket snyggt så mitt tips är att lyssna själva på redan nämnda Always Gold samt avslutade vackra Mountains och försvinna in i sommarnatten.

Kommentera