Ett inlägg om Ulf Lundell

Tweet about this on TwitterShare on Facebook

Våren började ta i på allvar, träden började spricka upp, veckla ut sej i den allt varmare solen och sydvästen dundrade över Söders röda tak, bar med sej tillbaka det gamla hoppet, den gamla längtan som försvunnit med hösten, nu, igen… tillbaks och stadsborna smilade upp sig och tog små, mycket små, men ändå skutt på trottoarerna. Och jag satt i min fina stuga och undrade ivrigt vad den kommande sommaren skulle bli till

I Stockholmsommarens ära läser jag för stunden Ulf Lundells debutroman Jack. Berättelsen om Jack och hans vänner utspelar sig främst i 70-talets Stockholm, men som resultat av spontana måsteutflykter stundtals även i bl.a. Malmö och Gotland. De super och trippar och försöker finna någon att älska. Huvudpersonen pendlar mellan hatet mot arbetarsverige och kärleken till livsnjutarens bitterljuva liv. Som läsare får man lust att hänge sig till livet, skita i att jobba, ha sitt liv i en väska och att ena veckan övernatt hos en vän, nästa i en stuga utanför Visby, för att sedan spendera ett par månader i en villa på Värmdö. Äta ärtsoppa och dricka folköl, ha picknick på Djurgården och cykla långt som fan.

Lundell refererar ofta till denna fina berättelse i sin musik. Vargmåne är ett fint album som i motsvarighet till romanen ovan är hans musikaliska debut, med När duellen är över och Tillvarons hundar (Bente) som två av de absoluta höjdpunkterna, mest för att han sjunger om att han och hans vän ”vill ha någon att dela sin längtan med” och att ”kanske vi behöver nån som fångar oss i flykten gång på gång. Men min vän, behöver någon oss?” och för att han lovar att han ”ska rädda dig ifrån tillvarons hundar så att dom aldrig, så att dom aldrig mer får hugga dig”. Man fäller oundvikligt ner blicken och känner sig solidariskt tröstlös. Vackert, fint. Man vill hålla sig borta från arbetstillvarons instängda och fastkedjande följder. Jag tycker att raderna representerar boken på många sätt. I deras desperation efter att finna mening med tillvaron söker de tillsammans någon att vara med. Och finna något att ersätta arbetarens tillvaro med. Åh, livet!

Kommentera